måndag 20 december 2010

Dan före dan före...

Nu är det bara slutrakan kvar, känns det som!

Jag har inte städat ett ända köksskåp ännu. Vet inte om jag tänker göra det heller. Däremot har jag torkat damm och bytt gardiner. Och så tänker jag dammsuga ordentligt och torka golven senare i veckan.

Och paketera in jättefina julklappar i jättefina papper med lack och massa pynt. Och göra några ulltomtar. Och baka bröd. Och plocka fram lagom mängder dekorationer. (Obs! Det är min definition på lagom som räknas! Inte sambons. Så länge som han inte pyntar själv, åtminstone.) Och fixa en julinstallation ute på vår gård med tomtar, paket och lyktor. Och lyssna på skön julmusik.

Så har jag tänkt göra i år. Den här veckan gör jag bara sådant som känns roligt och givande (för även nytvättade golv innebär en väldigt skön känsla för mig).

Veckans mantra: "inga måsten, ingen stress"
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 8 december 2010

Hå hå ja ja

Förra veckan var jag bortrest. Svor ve och förbannelse där jag släpade min tunga kappsäck på hjul, som tillfälligt bytt karriär och agerade plog, genom 20 cm pudersnö på väg mot tågstationen på andra sidan centrum.

Sambon hamnade i centraleuropeisk snöstorm. Hans flyg bestämde sig för att övernatta i "fel" stad, men han kom  fram till sist nästan ett dygn försenad.

Den här veckan har jag underhållit datanissar. Jag blir på dåligt humör vid blotta tanken. Går de på kurs för att lära sig hur man ska tilltala folk för att få dem att känna sig som idioter? Men nu har min dator kontakt med både nätet och printern. Om de nu bara känner för att berätta för mig på vilken adress som nya arbetsgivarens mejlserver finns också så tror jag att allt är som det ska...

Men lite roligt har jag hunnit med också.

Träffat mycket trevligt folk. Firat en av mina studiekompisar. Bakat pepparkakor.

It's beginning to look a lot like Christmas!

Och i kväll har vi jätte-bauta-körövning inför vårt luciauppträdande.

Allt jag vill ha nu är lite ledig tid!
Det kommer väl!

lördag 27 november 2010

Dagen före advent

Idag har vi pysslat.

Utejulgran på plats, jajjamensan.
Till sist hittade vi också en transformator, så det finns en ljusserie i den. Och den lyser!
Hängt elektriska lyktor på terrassen, check.
Halat ner adventsljusstakar från vinden, och till sist kommit underfund med vilken brännare det var som var sönder.

Och så har vi spionerat på grannarna. Det är så underbart fina!


  


Det är flera år sedan vi har haft domherrar här, och nu har en hel flock kommit och hälsat på. Jag blir alldeles andäktig och fastnar framför fönstret ständigt och jämt.

Där sitter de, inte vid fågelbordet utan i mitt översnöade trädgårdsland. Och gungar i alla borttorkade stänglar som de kan hitta.

Lycka.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 23 november 2010

Nu är det allvar

Termometern visar -10.

Dags för fleecefingerhandskar OCH farmors stickade vantar!

Nu så!

måndag 22 november 2010

Kanske, kanske...

I helgen har vi spanat på vackraste domherren, som hänger i närheten av vårt fågelbord.

I går fällde vi en utejulgran som vi pulsande genom snön släpade genom halva vårt skogsskifte fram till morfars sommarstuga. (Det blir hemtransport nästa helg)

I dag är björkarna utanför mitt fönster alldeles fulla av rimfrost.

Det känns NÄSTAN som att det är ganska okej att första advent befinner sig på 6 dagars avstånd.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 17 november 2010

Just nu...

...nappar det inte alls.
Men jag har tänkt att det nog ska ge med sig.

Ha det fint så långe!

fredag 12 november 2010

Vad gör man en helg i november...

Så var det fredag igen då.

Jag har en känsla av att ingenting har blivit gjort den här veckan. Ändå är jag extremt trött. Senaste dygnet har det varit fullt program, även om det inte har varit arbetsrelaterat.

Ska bli så skönt med helg om några timmar.

Vi har jättefint program inbokat. I kväll ska jag lira fiol tillsammans med andra likasinnade. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Det är så mysiga människor som jag spelar med. Och så duktiga. Och man kan bara inte låta bli att känna sig på bra humör efter några timmar tillsammans med musiken.

Och i morgon åker vi på utflykt, sambon och jag. Vi har bokat ett hotellpaket i en mindre stad. Med lite tur får vi sova i en av deras sviter. Oberoende, så har vi tänkt hinna med lite mysig julshopping. Sedan får vi skumppa på rummet. Så ska vi mysa, njuta av ett enormt badrum och egen bastu (hoppas hoppas på svit!), äta gott, kanske gå ut en sväng och äta frukost på rummet. Allt till ett helt ok paketpris - utom shoppingen då.

Det känns som om vi för en gångs skull tänkt helt rätt med helgprogrammet. Den här helgen kan ju inte bli annat än helt rätt!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 11 november 2010

Igen

Ok, eftersom förra var lite väl nära gränsen:
vi fnissar åt katter i stället.

Det får man väl alltid göra?





Tihi!

*Fniss*

Egentligen är jag inte helt säker på att sådant här hör hemma på nätet. Men eftersom hon var ovanligt underhållande och videon redan ligger ute så faller jag för frestelsen...



Jag har en känsla av att det kommer att låta så där på vår nästa körövning... Kanske lite mindre vrål och mera julinspirerad repertoar, men annars så...

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 10 november 2010

Wiii! Min butik!

Saker som man kan göra en sån här kväll:

plocka ihop allt pyssel som samlats på hög och snickra ihop en egen Etsy-butik!

Pust och flämt,man behöver verkligen en massa fotografier.

Men helt ärligt så tycker jag att det finns några bra julklappar där.

Kom och köp!

Själv ska jag gå ut och skotta snö.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 9 november 2010

Inför stormen

Det är riktigt mörkt och ruskigt där ute.

Ännu har stormen inte brakat loss, men en blick genom fönstret övertygar mig om att den inte alls är långt borta.

Känns som om det är läge att ta en snabbtur in till centrum och plocka upp Sambon och en stor portion god glögg. Sedan blir det hemåt, hemåt. Och så hoppas jag att vi hinner ända hem och mysa till oss lite innan det brakar loss.

Tror att det känns som den ultimata planen för en kväll som denna...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

måndag 8 november 2010

Plötsligt händer det...

I går på eftermiddagen knäppte någon med bra kontakter till vädergudarna med fingrarna. Och så blev det vinter.

På två timmar snöade det drygt fem centimeter. (Så pass mycket att vi allvarligt övervägde att släpa fram snöskoveln. Men vi nöjde oss med kvasten)

Underbart. Kvällspromenaden i går var utan tvekan en av årets skönaste.

I morse var det 10 grader kallt då jag gick upp. Och en alldeles strålande vintermorgon, med glödande soluppgång och helt fantastiskt snöljus.

Så körde vi en halv timme in till Staden. Här är det - 1,5 °C och inte minsta gnutta snö.

Jag längtar hem!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 6 november 2010

Helgens experiment

Jag är väldigt förtjust i naturell yoghurt.

Den är SÅ god och kan ju användas till nästan vad som helst - som den är, till såser, efterrätter... perfekt liksom.

Nu har jag läst på lite och i går kväll körde jag min första yoghurt-tillverkning någonsin.

Resultatet: över förväntan!


Så här gör man:

Man tar knappt en liter mjölk med lagom fetthalt. Man värmer den tills den är het - den måste dock inte koka. Sedan låter man den svalna till 44 grader igen och då blandar man i ca en dl rumstempererad naturell yoghurt. Så häller man det hela i en termos, virar in den i en filt och låter yoghurten stå och gosa över natten, 12 timmar. Nästa dag häller man upp yoghurten i lagom skålar, rör igenom ordentligt och kyler den.

Det viktiga är att man använder yoghurt med en levande bakteriekultur i. (Och så har jag förstått att det smakar skumt om man använder smaksatt yoggis.) Idén är att hetta upp mjölken ordentligt för att förbereda den för bakterierna, och de trivs bäst i 44 grader, så man tillsätter yoghurten vid den temperaturen och försöker sedan hålla den tempen så länge som möjligt.

I går handlade vi i lilla närbutiken, och deras yoghurtutbud var under all kritik. Den enda naturella varianten var sån där lös yoghurt på tetra, som det är tänkt att man ska äta till flingor.

Men det blev jättebra ändå, min nytillverkade yoghurt är redan tjockare än originaltillsatsen. Och den smakar gott, det är ju huvudsaken!

Min favorityoghurt är sådan där riktigt tjock, krämig, som till exempel kan heta turkisk yoghurt men ha en söt grekisk farbror på bilden på förpackningen. Den ska jag testa med nästa gång! För en nästa gång blir det definitivt!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 5 november 2010

Fredagsmums

Farsan ringde nyss och upplyste mig om vad jag kommer att äta till middag i kväll.

Han har nämligen dragit upp lite fler firrar ur sjön än han hade räknat med. Så nu meddelade han att det anländer en leverans med sik till oss i kväll. Bara så att vi vet.

Jaa!!!

Jag snudd på dansar runt här framför datorn. Hurra!
Sik måste ju vara världens bästa fisk! Så gott! Så enkelt! Så nyttigt!

Kokt, stekt, rökt, gravad... mums och slurp!
(Det har till och med hänt sig att jag har drabbats av abstinens och köpt sikfiléer från fiskdisken i Staden. Men det har jag inte vågat berätta för farsan. Han skulle få hjärtsnörp - fisk köper man INTE i hans värld)

Och bäst av allt, den är alldeles nyfångad.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Inspiration

Tänkte tipsa om världens finaste butiker, om ni frågar mig. De heter Anthropologie.

Som utfattig studerande hade jag turen (?) att bo granne med en Anthropologie-butik. Min happy place, där jag gick omkring och blev på bra humör.

De har alltid så otroligt fina saker.

De säjer också underbara kläder i Anthropologie.

Jag har faktiskt köpt värdens bästa jeans där, en gång för länge sen. Som blev för korta efter andra tvätten, på grund av de löjliga torktumlarna, som de envisas med over there... (antagligen är det jag som inte kan använda de löjliga torktumlarna, men ändå)

Jag har hört att det funkar hur bra som helst att köpa deras grejer på nätet och få dem hemskickade, men frakten är så pass dyr att jag fortfarande inte riktigt kommer mig för att beställa. (Usch, jag är snål)

Nu för tiden har jag ingen grann-butik att gå till, men jag smyger omkring på nätet i stället, och låter mig inspireras av alla de vackra fotografierna på deras hemsidor.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 4 november 2010

Mera klonstämplar, tack!

I går satt jag och pillade med Adobe Photoshop hela dan.

I dag har jag insett att lösningen på alla problem finns här :

I Have PSD from Hyperakt on Vimeo.

Vill ha! Idén om Photoshop Dexterity, det vill säga programmets funktioner i levande livet, är ju helt oemotståndlig ut då den presenteras på ett så charmigt sätt.

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 3 november 2010

Uppåt värre!

I dag har jag fått ett utlåtande som jag har väntat på i flera månader. Och det var trevlig läsning! Hurra!

Detta fick en av de klokaste människorna jag känner att upplysa mig om att det är läge att dricka skumppa i kväll!

Lycka!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 2 november 2010

Jobbskvaller

En liten del av min arbetstid i höst har jag använt för att hålla i en skrivarkurs. Den riktar sig till människor som vill dokumentera sina erfarenheter och komma igång med att skriva berättelsen om sitt liv. (Det där med skönlitterärt skrivande struntar vi högaktningsfullt i!)

Den här kursen tar mycket tid och energi, till en stor del för att kursdeltagarna finns så långt borta från mig. Detta innebär en hel del timmar i bil och att jag måste vara ovanligt väl förberedd vid träffarna - om jag glömmer en bunt papper på mitt rum finns det liksom ingen möjlighet att gå och hämta dem.

Jag fullkomligt älskar den här kursen. Det är så underbart att bara få vara inspiratör och peppa, peppa, peppa. Och denna gång är deltagarna genomsympatiska. Det är de oftast - anmäler du dig till en sån kurs har du ett intresse av att komma igång och börja skriva. Och de skriver så fina berättelser och har varit med om så mycket intressant. Och de vill, vill, vill höra varandras texter och vill, vill, vill komma igång med sitt eget skrivande. Men det där med datorer är lite läskigt...

Nu har vi en träff kvar. De har fått i "läxa" att skriva inledningen på berättelsen om sitt liv.

Jag ser så otroligt mycket fram emot att få höra deras texter. Jag hoppas så att detta blir den sista lilla knuffen de behöver för att få skrivandet att rulla igång. Och jag har total ångest över att jag inte ska kunna ge dem det stöd och den pepp de behöver. För deras berättelser är verkligen värda att skrivas, varenda en.

Och jag hoppas, hoppas, hoppas av hela mitt hjärta att jag någon gång får se en färdig berättelse av en av kursdeltagarna. Den behöver inte vara utgiven på förlag, utan en häftad bunt papper räcker bra. För en fin berättelse är alltid en fin berättelse - även om den är skriven på papper med skruttiga hörn.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 1 november 2010

November...

Så var man här igen då. Inne i november, årets värsta månad om du frågar mig. Och naturligtvis inleds den med en grå, våt och klafsig dag som tydligtn inte tänker bjuda på ordentligt dagsljus...

I år har jag bestämt mig för att verkligen försöka tackla november-ledan som jag brukar råka ut för. Den här gången ska jag göra mitt allra bästa för att inte bli nerstämd, trött och oinspirerad.

Min stridsplan:
  • Mysa i de mörka kvällarna. Glögg, gott roibos-te och stearinljus är redan inköpta.
  • Se till att få dagsljus. Jag ska gå ett varv runt kvarteret på lunchen de dagar då solen skiner bara för ljusterapins skull
  • Se till att få frisk luft. Min garderob innehåller tillräckligt tuffa utekläder för att småregn inte ska vara ett hinder för att röra mig ute. För jag vet ju att jag mår mycket bättre sen.
  • Gå och lägga mig i tid. Så onödigt att fastna framför TV:n då jag vet att jag ändå är trött.
  • Syssla med saker som ger mig positiv energi. Spela, sjunga, simma, umgås med vänner, pyssla, göra godis till julen...
  • Inse att det bara är en månad kvar tills julljusen lyser upp världen. Och då är det bara fyra (potentiellt mycket roliga) veckor att stå ut innan världen sakta blir ljusare igen.
  • Äta mycket c-vitamin och frukt - se till att INTE bli förkyld.
Ungefär så. Hur svårt kan det vara?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 29 oktober 2010

Mot mörkare tider

På söndag blir det dags för vintertid igen.

Jag ser å en sidan väldigt mycket fram emot att få sova en timme extra utan dåligt samvete. Men å andra sidan avskyr jag blotta tanken på att förlora ännu en timme dagsljus på kvällen/eftermiddagen. Nej, nej, nej!

Jag måste säga att den här hösten har försvunnit med en himla fart. Jag tror att det beror på att jag har tagit tag i mitt liv en del och sett till att jag får syssla med saker som jag tycker om i större utsträckning - både på jobbet och på fritiden. Det verkar ha givit resultat.

Har ni tänkt på att det är mindre än två månader till julafton? Det är totalt overkligt för mig. Det var ju sommar förra veckan, känns det som. Men eftersom jag vet att november brukar vara min sämsta månad så är det väl bara att var glad för att batterierna känns hyfsat fulladdade så här långt.

Jag läste annars i morgontidningen att många länder har avskaffat sommartid helt och hållet, eftersom det medför en massa omkostnader att ändra tideräkningen två gånger i året. Och vintertid är ju standardtid.

Och jag säger bara huvva, huvva. Vik hädan grymma tanke!

Jag är ändå morgontrött så det förslår. Inget vintrigt gryningsljus i världen kan ändra den saken. Men de där fnuttiga timmarna efter jobbet, då det fortfarande hänger lite ljusreflexer kvar i atmosfären, de uppskattar jag väldigt mycket.

Om jag fick bestämma skulle vi flytta klockan åt andra hållet nu i slutet av november! För mig skulle det innebära ett definitivt lyft i livskvaliteten. Standardtid my ass!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 28 oktober 2010

Damen i nummer 6

Det här är den underbaraste kortfilmen någonsin.

Ge den 12 minuter och känn att ni blivit lite starkare som människor! Det var åtminstone min upplevelse. Vilken fantastisk personlighet. Och så klok.



Och nu är jag ännu mer övertygad än förut: man får aldrig, aldrig tillåta sig själv att bli bitter!

Kika här för mera uppgifter (på tyska) om min nya idol Alice Herz-Sommer.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 27 oktober 2010

Aj aj aj

Det är snorhalt där ute.
Jag har på mig flatbottnade skor.

Resultat: kramp i lårmusklerna
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

måndag 25 oktober 2010

Utrensning och bagage...

I helgen kavlade jag upp ärmarna och gjorde en ordentlig genomgång av garderoben.

Jag kör ett sånt system att jag har två plastbackar uppe i en garderob på vinden. Sommartid är de fulla med vinterkläder och som nu i helgen, då sommarklänningar inte längre känns så aktuella, släpar jag ner dem och uppdaterar garderoben.

Då är det ju verkligen läge att samtidigt röja undan kläder som bara är i vägen. Jag tycker inte om att ha för mycket grejer, det blir bara jobbigt. Jag vill ha en överskådlig garderob med kläder som jag tycker om att använda.

Slitna kläder och sådant som inte funkar lika bra nu som då jag köpte det blir med tiden en black om foten för mig. Plaggen hoovrar omkring i utkanten av mitt medvetande och stör mig. För man kan ju inte köpa nya snygga grejer om garderoben är överfull av gammalt skräp.

Men jag märker att jag har lite problem med detta den här gången. Två av mina principer krockar med varandra. Å ena sida tycker jag att man ska motarbeta hamster-tendenser. Man kan inte spara på allt. Det blir bara besvärligt. Å andra sidan är jag väldigt hårt emot slit-och-släng-mentaliteten som man ofta ser i vårt samhälle.

Vanligtvis löser jag detta genom att donera mycket av de där kläderna som jag bara inte vill använda längre till välgörenhet, alternativt säljer jag själv på loppis då jag orkar. Kläder som jag tycker om men som blivit lumpiga hamnar ofta i skåpet för "härja hemma på gården". En tröja som jag tycker om kan jag mycket väl ha på mig då jag gräver i trädgården, även om den är lite noppig.

Ändå är jag inte riktigt nöjd. Det blev för mycket halvgamla och mer än lovligt lumpiga kläder kvar i min garderob. Men grejen är ju att jag är så fruktansvärt trött på rådande mode. Kan vi inte, snälla snälla, få nåt annat än Madonna 1985 i butikerna nu? Jag kan ju inte kasta ut mina gamla lumpor då jag inte hittar något annat som jag vill köpa.

Men det löser ju förstås problemet med överkonsumption...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Morgonfrost

Då jag gick upp i morse visade termometern -5 grader där ute.

Jag har rotat fram mina mysigaste, ulligaste vinterskor och gått genom frasigt, rimfrosttäckt gräs på väg till jobbet.

Det ligger en tunn, alldeles slät isyta på vikarna. I den speglar soluppgången sig och ljuset är nästan övernaturligt vackert.

Jag drar jackan tätare om mig och tackar min lyckliga stjärna för att jag orkade arrangera om garderoben i helgen. Nu fanns varma vintertröjan enkelt åtkomlig och jag kan gå alldeles lungt utan att frysa ändan av mig.

Och jag njuter. En så otroligt vacker start på veckan!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 22 oktober 2010

En förtrollad kväll...

Kan inte låta bli att känna mig lite som i en Disney-film just nu...

Utsikt på husets framsida:


Och på husets baksida:

Luften är alldeles klar och krispigt kylig. Det kommer att bli rejäl nattfrost i natt. Men jösses så skönt det är, nu känns det verkligen att hösten börjar vara över och vinter står bakom knuten och andas på mig...

Jag väntar.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

Tröggbloggat... eller inte

I dag kommer det liksom ingen bloggtext ur mina fingrar, fast jag har pillat på tangentbordet flera gånger redan.

Jag har bestämt att det beror på att den senaste veckan har varit så intensiv, med massa roliga happenings, möten och resor. Men samtidigt har sammanlagda mängden fritid (som i tid då man inte MÅSTE göra nåt särskilt) för min del legat nära noll. Och då blir jag mentalt trött och kreativiteten försvinner.

Men nu är det nästan, nästan helg. Och solen skiner.

Jag ska åka hem och baka småkakor, som jag ska ta med till bästa vänninnorna i morgon. Vi har tänkt ha oktoberfest, alldeles för oss själva. (Och dricka frozen strwberry margeritas också. Vi har haft det som sommartradition annars, men eftersom en av oss var väldigt mycket gravid i somras beslöt vi att man kan dricka frusna margeritor i oktober också...)

Och så ska jag paketera in en bilbana åt nyblivna 8-åringen till kusin. Hoppas han gillar den!

Men först av allt ska jag promenera in till centrum och testa mina vantar i praktiken. De är alldeles nya, blev färdiga i går kväll. Och de är nålbunda, som första föremål jag någonsin nålbundit. Och de ser nästan ut som vantar. Ska blogga mer om det sen.

Det här ska bli en riktigt bra helg, har jag tänkt mig!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 21 oktober 2010

Lite solsken

Nu har jag talat med Skattebjörnen i telefon och är extremt irriterad. Alltså, är det bara jag som ständigt råkar ut för detta. Små saker som inte borde krångla överhuvudtaget förvandlas till en massa tjafs. Och vad har de för urvalskriterier vid anställningar? Har inte trevliga människor minsta chans att få jobb?

Usch och fy.

Nu orkar jag inte vara på dåligt humör. Dags för musikterapi!


--------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Pust

Båten är uppe och står snällt parkerad bakom vårt hus. Men sjutton så den gjorde motstånd! Den hade minsann inte tänkt kliva ner från båttrailern.

Men det slutade åtminstone regna!

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 20 oktober 2010

Kvällens

I kväll ska vi ta upp båten.
Båttrailern är hyrd, dragbil inbokad.

Och det regnar
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

Tänkvärt

Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.

Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom dem så kommer du att förstå andemeningen.

1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.
3. Räkna upp dom fem sista Fröken Sverige vinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.
5. Räkna upp dom sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp dom tio senaste vinnarna av WM i hockey.

Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker. Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.

Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.

Lättare?
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse. Det är dom som bryr sig som räknas.

Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag. Det är redan imorgon i Australien
(Charles Schultz)

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 19 oktober 2010

Dagens frågor

Är det helt normalt att hälla i sig en flaska rödtjut på två personer under drygt två timmars tågresa? Pluss X antal burkar öl och cider? Så där på en tisdag eftermiddag? Och att under tiden demonstrera alla musikfiler man har i sin mobil på hög ljudnivå där man sitter mitt i tågkupén?

Och är jag eländigt mesig, som sitter i sätet mittemot och stör mig något fruktansvärt, men bara inte orkar protestera med annat än mördande blickar?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 18 oktober 2010

Morrr...

Just nu är jag mer än lite irriterad.

Ni som läst ett tag kanske minns att jag blev utlåst från vandrarhemmet i Gamla Studiestaden i våras.

I korthet: vikarien som skötte bokningarna kunde inte räkna ut att anmärkningen "sen ankomst", som hon själv skrivit in i databasen, innebar att hon borde lägga ut en nyckel åt mig. Resultatet blev att väktarfirman, som var enda kontakten som fanns angiven vid vandrarhemmet, visade ut mig på gatan och jag sov på soffan hos en kompis.

Jag var något förbittrad efter denna incident. Nästa dag gick jag tillbaka, uttryckte mitt missnöje och krävde att få se min bokning. Vikarien som klantat sig var inte på plats då (det var lunchtid), men det var inga tvivel om att hon helt enkelt gjort bort sig. Tanten som fanns på plats ojade sig och lovade att jag skulle få övernatta gratis nästa gång jag kom.

Sedan hörde jag ingenting från vandrarhemmet. Det förvånade mig. Om jag hade vikarierat och någon typ blivit utkastad på grund av mitt strul skulle jag ha ringt och bett om ursäkt. Men ingenting.

I natt har jag sovit på vandrarhemmet igen. Nyckel fanns på plats den här gången. Och jag tänkte sjutton heller, de ska verkligen få bjuda mig på den här övernattningen, för de skötte sig så himla oproffsigt senast.

Så jag tog ett snack med ordinarie damen som sköter bokningarna. Hon var helt chockad. Hon hade ÖVERHUVUDTAGET inte hört om något sådant, och det hade ALDRIG hänt sig förut. Jag framhöll att det var ett mänskligt misstag, men att jag anser att de kan kompensera mig.

Damen ville veta exakt när det var, konstaterade att hon var på semester då (inte konstigt eftersom det var hennes vikarie som klantade sig) och bläddrade sedan tillbaka till maj i bokningsprogrammet. Gissa vad hon hittar där! Ingenting! Min bokning, med anmärkningen att jag anländer sent, som jag stod och tittade på dagen efter detta spektakel inträffade, är helt och hållet raderad! Inte ens mitt namn finns kvar!

Och jag bara känner hur det börjar sippra ut rök genom öronen på mig. Hur inkompetent och feg får en vikarie vara? Fy sjutton. Man bara sopar undan alla spår av problemen och låtsas som om de aldrig existerat.

Hur som helst, resultatet är att jag övernattar utan kostnad och får gratis frukost, damen i vandrarhemmet är upprörd och jag är skitsur.

Hur har er vecka börjat?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Så skön helg...

Det hände massor i helgen.

Jag har gjort så väldigt mycket kul.

Jag har deltagit i ett intressant seminarium, agerat spontanguide i Staden, gått en inspirerande workshop, käkat god kinesisk middag på mysig restaurang med sambon, gått på teater för första gången på evigheter och sett mycket underhållande och genomtänkt uppsättning. Och dessutom har jag hunnit träffa massor av trevliga människor som jag inte har sett på länge och jammat tillsammans med dem ända in på småtimmarna.

En perfekt helg, om jag får säga det själv!

Jag avslutade den med att åka tåg i fem timmar.
Och just nu funderar jag bara hur jag ska orka med den här veckan...

Men efter en sån bra helg känns inte ens det som ett stort problem.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 15 oktober 2010

På hal is

Jag lyckades ta mig ända hem på mina sommardäck utan insidenter. Men någon rolig roadtrip var det verkligen inte.

Då det är rena rama snöstormen som kommer emot, så till den grad att man får sitta och spana efter vart vägen tar vägen, då är det inte roligt att veta att man inte kan ränkna med någon vidare friktion från däcken. Så där i fall man av någon händelse vill svänga. Eller bromsa...

Men meteorologerna får godkänt idag, prognosen höll och därför hade jag planerat rätt. Jag kom hem innan snön hade börjat samlas på vägytan.

Nu i morse var jag mycket glad över att jag kom hem i tid. I dag är det nämligen SNORHALT. Fullständig isgata.

Kvällens program: byta till vinterdäck.
You betcha!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag 14 oktober 2010

Mörka moln...

 ...glider som bäst upp utanför mitt fönster.

Riktigt riktigt mörka moln. Nästan svarta. Nästan som om det var snö på gång.

Inte bra. Jag ska köra 230 kilometer ännu i kväll.
Med sommardäck.

Inte bra alls.

Positivt tänkande: kanske det bara hällregnar hela vägen i stället.

Mycket, mycket bättre alternativ! För jag har en obehaglig känsla av att uppehållsväder är för mycket att hoppas på just nu.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 13 oktober 2010

Ur djupet

Jag får ingenting vettigt gjort idag. Jag surfar runt mellan nyhetsrapporteringar med några minuters mellanrum.

Det är så stort det här med att man lyfter upp gruvarbetare ur jordens innandöme. Jag kan inte riktigt förstå att de här männen har suttit fast nästen en kilometer ner i över två månaders tid.

Hur överlever man något sådant utan att gå sönder inombords? De här männen kommer upp med en pytteliten korg (som jag antagligen skulle vägra att stiga in i - tänk om den där grejen skulle fastna på mitten!) och SKÄMTAR med räddningsarbetarna.

Respekt!

I dag är min tro på mänskilgheten lite större än annars.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 12 oktober 2010

Välkommen hem till oss!


Hos oss kör vi inte med masstillverkade dekorationer, utan the real ting står ute vid vår infart och hälsar dig välkommen.

Det kanske är tur för oss att häxprocesser inte är på modet just nu...

Tjött

Åh, jag är så extremt trött idag. Jag vill bara borra in näsan i en kudde och sooova!

Vi råkade ut för en alldeles våldsam storm i natt. Jag vaknade både då och då av att vinden tjöt som om den höll på och ryckte loss vårt tak. (Hemska tanke, takbyte är nästa punkt på vår renoveringslista. Snälla, snälla takteglen, blås inte iväg innan dess)

Och i morse råkade vi ut för höstens första snöby. Den var mycket liten, men det blev lite vitt vid sidan av vägen under några minuter.

På det stora hela kan man sammanfatta mitt humör i dag med: får jag gå i ide nu?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

måndag 11 oktober 2010

En sån dag

I dag är det roadtrip som gäller igen. Nu har jag tillbringat nästan fyra timmar i bilen. Nu ska jag gå på ett möte och sedan blir det säkert ännu längre tid i bilen på hemresan, misstänker att trafiken kommer att flyta trögare då...

Som tur är har jag åtminstone fått luncha med mycket goda vännen som jag träffar alldeles för sällan.

Man får vara glad för det lilla en sån här dag...

fredag 8 oktober 2010

Mmm...

Okey, ska vi ta och klargöra ett och annat nu? Så här fredagen till ära.

Det här med att vara sexig eller inte, det har egentligen ganska lite att göra med kläder, vaxade bringor och muskler.

Så är det för mig, faktiskt. Jag kan beundra fina muskler och bejbislena överkroppar, men det är ju inte det som är grejen.

Grejen är ofta mycket mindre grejer, som sättet en speciell människa ler på, hur någon går eller sättet han ( i mitt fall) pratar på. För mig är det ofta sådana detaljer som liksom förstärker eller lyfter fram något tilltalande i personligheten.

Och framför allt: engagemang.
Kan det bli sexigare än en människa som verkligen brinner för något? Jag är inte helt säker.

Vilket heeelt osökt för mig in på Eugene Cussons.


Eugene är den absolut bästa orsaken att skaffa Discovery Channels kanalpaket. Då får man nämligen Animal Planet, där det utan tvekan intressantaste programmet heter Escape to Chimp Eden.


Och där reser Cussons runt halva Afrika och räddar vanvårdade chimpanser, som han sedan personligen lär hur chimpanser borde få leva.

Och varje gång den gossen ler så känner jag bara hur det kittlar till i magen. Jag tycker egentligen inte att han ser särskilt bra ut. Han har otroligt charmig sydafrikansk accent. Men engagemanget, det är det som får mig att smälta fullständigt. Gud så sexigt!

Så, dagens besserwisser-tips till alla som vill öka sin sexappeal några snäpp:
hitta några chimpanser att rädda. Då rasar mina bonuspoäng in!
(Här borde jag kanske också nämna att jag är löjligt förtjust i apor. Ta mig med till ett zoo och jag kommer att stå och titta på apor hela dagen.)

Men helt seriöst, hitta någonting som du verkligen brinner för! Det är sååå sexigt!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den andra stranden


Det hänger så mycket fukt i luften denna morgon att min lilla mobilkamera inte lyckas fokusera överhuvudtaget.

Resultatet? En akvarelliknande höstskapelse.

torsdag 7 oktober 2010

Adoptiv-morfar

Eftersom vädret är så eländigt har vi bestämt att vi inte har någon lust att åka hem efter jobbet. I stället ska vi satsa på släktbesök och hälsa på vår morfar.

Ska vi vara riktigt ärliga råkar det vara enbart sambons morfar. Men eftersom just den här morfadern är så väldigt gullig och sympatisk har jag helt enkelt adopterat honom jag också. Dessutom har jag inte haft tillgång till någon biologisk morfar på över tio år, så ingen behöver liksom känna sig utkonkurrerad.

Morfar är en mycket klok och mycket liten farbror på drygt 80 jordsnurr. Han har underbara, pepparbruna ögon och ett skratt som gör att han håller på att kikna då man lurar honom att berätta något lustigt. Och det är ganska lätt, man bara ställer några frågor om fiske och jakt så är han igång med sina vilda historier.

Sambon hävdar att morfar är hans stora idol här i världen. Jag förstår precis vad han menar.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Grå, gråare, gråast

Det är så otroligt ruggigt där ute. Och tråkigt och oinspirerat här inne.

Nu är det dags att ta till det tunga artilleriet. Feel good-musik, kaffe och mysiga schalen, helst på en gång.

Några tips på mysmusik i höstrusket.

Fantastiska gitarrhjältarna Rodrigo y Gabriela med "Diablo rojo" och mexikansk glöd:



Underbara Mari Boine, med lika underbara "In the hand of the night" eller "Idjagieðas" på samiska, hjälper åtminstone mig att inse att det kanske är en riktigt, riktigt fin vinter man borde vänta på, i stället för att gå här och avsky hösten:



Och sedan en dos instant sunshine med Christophe Maé och "Parce qu'on sait jamais" ifall ingenting annat hjälper...



Så där ja. Nu känns det lite bättre igen!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 6 oktober 2010

Men om jag ska vara riktigt ärlig...

...sitter jag just nu och drägglar över den otroligt läckra klänningen som Sofia-Sobeide la upp en bild på:


Vill ha!

Så snygg! Lite lagom assymetrisk. Perfekt recyclad (tänker jag mig).

Undrar om det är dags att göra en loppisräd i kväll och hamstra virkade dukar?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Saker som behöver göras idag

- kolla: nytt projekt = nytt arbetsrum?(Hoppas inte, jobbigt att flytta)
- köp mera vitt fluffgarn för att fina schalen ska gå från "nästan färdigstickad" till "färdig"
- anmälningar till diverse seminarier
- låna böcker inför nya projektet
- och sist men inte minst, äta stooor bit av kakan som står på bordet i kafferummet!

Speciellt den sista punkten känns viktig en morgon som denna!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 5 oktober 2010

Oh well...

Värst vad den här dagen var trög då.

Man får vara glad för det lilla. Snart är det lunch!
...
Sedan inser man att lunchlådan inte innehåller annat än svarta bönoridag .
(Det är sådant som händer då man egentligen tänkt lunch med en kompis, men kompis får problem med barnvakt. Då står nödprovianten i form av konserverade bönor i tetrapack där och blänger uppfodrande på en)

Tror det är läge för att hämta en mycket smarrig lunchsmörgås från grannshoppen.
Jag intalar mig stenhårt att allt lossnar efter en lyxig smörgås!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 4 oktober 2010

Respekt? Om du förtjänar den.

Under hösten har jag sett det gång på gång. Hur människor som representerar de mest vittskilda åsikter hävdar att "jag måste få tycka som jag vill eftersom vi lever i en demokrati".
Det är väl inte så konstigt att hävda sin rätt till en åsikt - så länge som åsikten som man framför är baserad på uppfattningen om alla människors lika värde.

Det är nämligen det som är grunden för demokrati, att ingen är värd mer än någon annan, en röst per skalle vilket innebär folkvälde, respekt för mänskliga rättigheter och så vidare.

Att gå och påstå att det är min demokratiska rätt att tycka att en viss folkgrupp inte ska få finnas i vårt land är därför en självmotsägelse. Åsikten man framför är nämligen baserad på idéer om människors olika värde. Lika absurt är det att gå och påstå att skolan ska lära barn vad sexualitet innebär, men inte lära dem vad de ska tycka om sexuella minoriteter. I ett demokratiskt samhälle ska nämligen skolan  lära ut att alla människor har lika stor värde - oavsett sexualitet - och att man i en demokrati respekerar andra, även om de inte är som en själv.

Det är ingen skillnad om vi har olika språk, hudfärger, yrken, utkomster, kön, genus eller fritidsintressen - i ett demokratiskt samhälle ska vi ändå behandlas som likvärda och vi ska respektera varandras olikheter.

Jag ser mig förvirrat och bekymrat omkring i en värld som jag inte riktigt känner igen. Där främligsfientligheten har tagit steget in i rikspolitiken, där vissa folkgrupper massutvisas, där benämningar för sexuella minoriteter upplevs som skällsord, där det har blivit viktigt att kunna avgränsa "nationell kultur" och jag förstår inte riktigt vad som händer.

Framför allt förstår jag inte varför ingen tar upp grundproblemet: det är inte okej att tycka att vissa befolkningsgrupper är mindre värda och sedan skrika "det är min demokratiska rättighet att ha denna åsikt"!

Det är inte demokrati att få säga eller tycka vad som helst om vem som helst. I ett demokratiskt samhället står man upp för alla människors lika värde.

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Helgen

Vi sov över på sommarstugan ute i skärgården i lördags.

Det var så otroligt mysigt. Mörkt, alldeles stjärnklart, en brasa som sprakade, stearinljus...

Jag tycker så otroligt mycket om att hänga ute på stugan. Det är så otvunget att inte behöva bekymra sig om något annat än att brasan brinner och att det finns tillräckligt med ved. Det är liksom omöjligt att planera in några kulinariska höjdpunkter, utan man får hålla det enkelt. Bara slappna av, titta på sjön och på sin höjd spela lite kort eller bläddra i en tidning. Eller bada bastu om man känner sig överenergisk.

I lördags råkade jag ändå ut för något ovanligt och synnerligen otrevligt.

Jag gick helt oskyldigt tvärs över gårdsplanen (att kalla det gräsmatta vore att överdriva) då min högra fot helt plötsligt befann sig... mitt i ingenting.

Eller, vid närmare granskning hittade jag den nere i ett fotformat och ca 50 cm djupt hål fyllt av vatten och lera i en obehaglig blandning. Tänk lös ansiktsmask bestående av illaluktande lera.

Då jag drog upp den igen såg den ut som att den hade gått en match mot en världsmästare i lerbrottning. Mina vindbyxor var intäckta i lervälling nästan upp till knät. Jeansen som jag hade under hade en 15 centimeter bred gegga-applikation nere i byxbenet. Strumpan var numera trendigt lergrå från fotknölen uppåt. För att inte tala om skon. Min underbara, lätta, gore-tex:ade, fleece-fordrade höstsko fullständigt dröp av lerig sörja - även på insidan av skaftet - jag hade nämligen inte orkat snöra ända upp bara för att gå över "gräsmattan".

Jag kan berätta att havsvattnet var kallt i lördags. Men enda sättet att bli av med ens en del av leran var att gå ner till stranden och skölja. Sambon hämtade vattenkannan och spolade av mina byxor medan jag duttade med skorna. Sedan vidtog projekt torka framför kaminen.

Och jag kan fortfarande inte begripa hur det kunde finnas ett halvmeterdjupt hål ner i ingenting precis där jag satte ner foten.

Orättvist. Och fullständigt obetalbart. Jag borde verkligen ha haft sinnesnärvaro nog att ta ett kort på min fot i lerinpackat tillstånd. Det var sevärt.

Men trots allt var det en väldigt skön helg på stugan. Och nu är "vattenhålet" utmärkt med en kvist - jag tänker inte kliva i det fler gånger!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 1 oktober 2010

Mys!

I dag är det grått, tråkigt och så dimmigt att fukten dryper ur luften.

Planer för kvällen: softa med sambon i mysig källarrestaurang med schysst meny.

Det låter som helt rätt tänkt, om du frågar mig!

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 30 september 2010

Vroom

Nu ska jag bege mig ut på road trip!

Ditresan ser jag mycket fram emot, det är fint väder och alldeles underbara höstfärger. Kommer att bli jätteskönt, jag ska se till att jag inte behöver stressa bara.

Hemvägen känns inte lika lockande, jag kommer inte att vara hemma före mot klockan 22. Och att köra i mörker efter en lång dag är lite läskigt. Dessutom ska jag köra genom skogar där det bor älgar... Men det brukar gå bra ändå.

 Hur som helst, nu har jag beslutat mig för att jag kidnappar sambon nästa gång jag sticker, så att jag får lite sällskap i mörkret.

Den ultimata lösningen!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 29 september 2010

Jag och mina vänner fåglarna

Jag har jobbat hemma idag.

Jag ska ut på roadtrip i morgon och tänkte försöka få snuvan att lugna ner sig tills dess. Och bara det faktum att jag får sova nästa en timme längre än vanligt då jag jobbar hemma gör ju att man känner sig bättre i form.

Jag har haft intressant sällskap här idag. Fåglarna i trakten gillar tydligen vår gräsmatta.

Innan jag ens hunnit dra upp rullgardinen i sovrummet small det till ordentligt i fönstret. Och där ute låg en stackars liten björktrast (tror jag) som tydligen inte förstått sig på fönsterglas.

Jag drog på mig hanskar och gick ut och kollade in honom. Jag såg inga benbrott, men hans hals verkade oroväckande lealös. Jag la honom i en skyddad solfläck, så att han skulle ha en chans att kvickna till, men tyvärr har han inte visat några livstecken. Stackars liten!

Och nästa gång jag tittade ut genom fönstret såg jag detta:

tipi


En sån filur har jag aldrig sett i vår trädgård förut. Efter att ha lusläst fågelboken tippar jag på att det är en dvärgbeckasin. Liten var den verkligen. Och orädd, den brydde sig inte alls om att jag stod i fönstret med ett jättestort kameraobjektiv och försökte undvika solreflexer...

Sånt har jag sysslat med idag. Och så har jag jobbat lite också, då de där bevingade typerna har hållit sig lugna...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 28 september 2010

Eeh?

Nu kan jag visst inte telefonblogga längre heller...

Vad är det dom händer? Det kan väl inte vara så illa att jag blir tvungen att läsa manualen?

Check!

Oh happy day!

Titta vad vi hittade i skogen.
Alldeles på egen hand. Utan experthjälp. Och helt utan monetära utbyten på salutorget.



Vi plockade ungefär två liter trattkantareller, som växte nästan mitt på vandringsleden. Jag är urskraj för bruna giftiga svampar, så resten av kvällen duttade jag med trattisarna (och hittade inga obehagliga grejer) och avslutade sedan med att koka trattkantarellsoppa. Åh så gott!

Härmed prickar jag nu av från Saker-jag-ska-göra-innan-jag-dör-listan:
Plocka trattkantareller

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 27 september 2010

???

Varför vill bloggers nya bildverktyg inte ladda upp mina bilder?

Förstår ingenting!

Jag hoppas det är en tillfällig bugg, så får ni komma tillbaka i morgon och titta i stället!

*Snörvel*

Jag vet inte riktigt vad som har hänt.

Jag brukar ofta gå omkring och vara halvförkyld. Länge. Så där irriterande så att jag störs och tänker på basiluskerna som helt tydligt dansar omkring i min hals och i mina näshålor. Men ändå inte så mycket att jag faktiskt är sjuk. Trött som döden blir jag däremot.

Men hör och häpna: jag minns knapt när jag har varit småförkyld senast! Det måste vara minst ett halvt år sedan. Evigheter!

Förutom i fredags då. Jag kände hur det började klia i min hals och näsan fick för sig att rinna. (Men det är ok nu, frågade snällt min granne biodlaren om jag fick skrapa loss lite bikitt/propolis från hans biramar - jätteeffektivt!)

Så frågan är nu då vad detta beror på? Vad har jag gjort i sommar som är annorlunda än andra somrar? Jag har inte minsta lilla aning. Och har jag slutat/börjat med något den sista veckan? Ingen aning. Det enda jag kommer på är att jag för första gången i mitt liv har fått influensavaccination. Men det var ju vaccin mot svininfluensa, så jag förstår inte att det på något sätt skulle ha kunnat påverka mina allmänna småförkylningar.

Kanske har jag bara haft tur. Men lite snuva kan jag stå ut med en gång i halvåret...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ännu en måndag

Har nyss promenerat genom höstens första frasiga rimfrost. Så där så att det blir spår efter en då man går genom gräsmattan.

Det är en jättemysig, kall morgon. Solen skiner, men det är så dimmigt att det inte hunnit värma bort rimforsten ännu.

Nu väntar jag på spraktande höstfärger, lysande blåa himlar och ljuvliga, svala dagar. Såna där då man får borra in sig i en tjock, mysig jacka utan att känna sig töntig.

Hösten är så himla fin just nu! Passa på och njut!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 24 september 2010

Bra saker just nu

  • det är fredag
  • vi får äpplen på vårt egenhändigt planterade äppelträd för första gången
  • äpplena är goda
  • min mamma har fått sitt hjärta undersökt och de hittade inget farligt (fast det vore bra om hon skulle sluta blöda från handleden där de kapade diverse blodådror för att gå in med kameran...)
  • det finns en massa småbarn i bekanstskapskretsen som man kan sticka roliga (och små, mycket praktiskt!) kläder åt
  • och när jag är klar med mössan med nalleöron som min kompis tvååringen vill ha har jag spanat in en väldigt fin sjal som jag ska sticka åt min själv!
  • sommarprojekten hemma på gården börjar vara avslutatde och de blev bra!
  • om det fortsätter att regna på det här sättet får man ligga och läsa hela helgen
  • annars är det perfekt läge för att jaga lite fler kantareller. Win-win situation, alltså!
-------------
Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag 23 september 2010

Veckans pysseltips

Åh jösses.

Jag trillar jämt och ständigt in på nya underbara pysselsidor just nu.

Veckans tips: How About Orange

Kolla särskilt in avdelningarna DIY Tutorials och Free Downloads!

Känner hur fingrarna får allt mindre lust att knappa på tangenter och i stället vill göra något betydligt mer kreativt, som till exempel sy underbara börsar och väskor:


Känns nästan som att det är dags att damma av symaskinen...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 22 september 2010

Höstpyssel

Vad gör man en solig onsdagskväll i september?

Jo, man tar en plastkasse och en sekatör och traskar iväg till rönnarna vid stengärdesgården bakom vårt hus. De dignar av rönnbär just nu.

Resultat:


Nu kommer det att vara mycket skönare att komma hem till och med på mörka, regniga kvällar. Jag är supernöjd!

Hoppas bara att alla bären inte faller av inom en vecka...

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 21 september 2010

Nackdelen med att sjunga i kör

Jag har sjungit i kör större delen av mitt liv. Ibland i damkör, just nu i blandad kör. Det finns väldigt mycket bra man kan säga om körsång. Man blir glad av det, då man hittar en kör på rätt nivå är det en lagom utmaning, man träffar många trevliga människor och så vidare.

Men varje höst inser jag en stor nackdel med körsång. Höstterminen är nämligen ganska kort, och man måste ju ha en konsert innan jul (lucia, advent eller motsvarande). Så nu sitter vi varje måndag och trallar julsånger i en och en halv timme.

Och grejen är ju att de fastnar på hjärnan. Så här sitter jag nu en grå septembermorgon och nynnar "Frosty the Snowman, was a jolly happy soul..."

Det känns faktiskt lite fel. För att inte tala om hur trött jag kommer att vara på den låten innan det är dags för konsert i december...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 20 september 2010

Mmm, måndag

Ny måndag, ny vecka.

Solen skiner och livet känns överraskande nog... riktigt bra!

Hmm, vänta nu. Är det inte så här jag brukar känna mig i slutet av veckan?

Vad är det som är annorlunda? Kan det vara att bodlängan nu är officiellt färdigrenoverad för i år? (Som sambon sa, nu kan första snöstormen få komma. Jag håller inte alls med, men ni förstår läget.) Eller har det att göra med att jag har ordnat upp både arbetssituationen och gjort något för att komma igång med sånt som jag helst gör på min fritid?

Jag vet faktiskt inte. Men just i dag känns det väldigt bra.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 18 september 2010

Sköna lirare

I går kväll var det dags.

Jag hade knyckt alla människor som jag vet spelar instrument i ärmen, och så var det upp till bevis. Skulle det finnas tillräckligt med människor i trakten som vill spela låtar på gehör?

Jag var jätteupprymd och samtidigt väldigt nervös. Eftersom ingen sådan här verksamhet har funnits i vår stad tidigare är det ju jätteviktigt att det dyker upp folk från början, så att man kommer igång och att man känner att det här kan vi göra på allvar.

Och det blev så bra!

Redan då jag parkerade såg jag att det stod tre personer och väntade i porten. Och sedan ramlade ännu fler in. Vi var nio personer som satt och lirade i drygt två timmar, precis bara sådant som vi hade lust att spela.

Det är så bra att jag nästan får nypa mig i armen. Mycket bättre än jag trodde!

Nu vill jag bara sitta och spela i väntan på nästa träff. Fast först ska jag gå och plocka in en hink äpplen att göra mos av då det börjar regna...


---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 17 september 2010

Regnet det bara öser ner....

...men det känns nästan som läge att korka skumppan!

Jag har förhandlat fram en deal som i det snaraste är perfekt för mig i dag. Jag får börja jobba på mitt nya projekt på 80%, hålla fast vid mitt gamla på 20% och dessutom möjlighet att slutföra det gamla på ett helt perfekt sätt efter nyår. Plus löneförhöjning!

Och dessutom är det fredag i dag!

Jo, det är definitivt dags att lägga skumppan på kylning...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 16 september 2010

Förrästen

Jag försökte hitta min körs gamla hemsida här om dagen.

(Fråga inte, jag vet! Jag förstår inte heller hur det är möjligt att tappa bort en hemsida. Men tydligen går det om man byter dirigenter och körmedlemmar tillräckligt ofta...)

Hur som helst, någon hemsida hittade jag inte (och jag är HELT övertygad om att vi har haft en, jag vet till och med hur den såg ut. Men den har tydligen seglat iväg bort i cyberrymden).

Däremot trillade jag in på Youtube och hittade ett klipp från vår vårkonsert!

...
!!!

Jag är totalt chockad! Det är fullständigt surrealistiskt att se sig själv på ett klipp som man inte visste existerade. Som har legat ute i snart ett halvår. Jag vet inte ens vad jag tycker om saken. Och då är det inte ens ett pinsamt dåligt klipp, även om ljudet definitivt kunde ha varit bättre (och det har ju en viss betydelse eftersom vi är en kör som vill låta bra).

Men, det är ju en ganska bra replik. "Du, jag hittade mig själv på youtube igår." Måste kanske testa den på kaffepausen...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , , körsång

Sen sist

Nu skiner solen igen och det är en alldeles underbar höstdag. I like!

Hoppas vädret håller i sig till helgen. Jag skulle väldigt gärna åka på höstmarknad i skärgården, men det är ju inte riktigt samma nöje om man måste genomleva horisontalregn...

Annars studsar jag runt som en gummiboll i väntan på fredag kväll. Jag spelar fiol sedan länge, men har inte riktigt hittat något gäng som sysslar med det som jag vill göra. Och på fredag startar vi eget, ett helt nytt gäng som ska se om vi kan göra något bra tillsammans. Äntligen, hoppas hoppas! Så spännande...

P.S.
Bebisen vi introducerades för igår är väldigt söt och mycket snäll (tror vi åtminstone efter gårdagens besök). Hur som helst, då hans storebror föddes funderade hans föräldrar länge och väl och kom fram till att det bara fanns ett enda namn i kalendern som var tänkbart. Och det fick storebror. Och eftersom även bebisen i fråga visade sig vara en han förbereder vi oss på att han kommer att lystra till "Bebisen" och inget annat ett bra tag...

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 15 september 2010

Singin' in the rain...

Det hällregnar ute just nu.

Jag sitter och  slösurfar på jobbdatorn och väntar på att sambon ska plocka upp mig. Med bil. Inte en chans att jag vandrar på stadens gator en sån här dag.

Planerna för kvällen är att hälsa på nyaste bebisen i bekantskapskretsen.
Tycker det låter som en alldeles utmärkt plan!

(Dessutom lär det ingå kaffe och trevligt sällskap i planen. Ännu bättre!)

måndag 13 september 2010

Mmmm

Våra magar och vår frysbox är numera fyllda med urgott bröd!

Bägge degarna som stod och bubblade i fredags blev till väldigt gott bröd! Och totalt olika.

Bröd nr 1: vete - rågblandning som jäste mycket fint och fick fluffig konsistens. Recept från Woopsie Daisy
Bröd nr 2: grovt rågbröd (extra grovt för mig eftersom jag inte hade rågkross hemma och ersatte med rågkli...) med väldigt fin smak. Dessutom lagom portionsbitar. Recept från recept.nu


Båda recepten gäller två dagar, men låt er inte avskräckas. Den första dagen rör man bara ihop lite mjöl och vatten med jäst eller honung. Röran ska sedan bara stå ifred och så blandar man den i degen nästa dag.

Pröva!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 10 september 2010

TGIF

Jag förstår inte riktigt varför, men det känns som om den här veckan har varit väldigt lång.
Men nu är det ÄNTLIGEN fredag.

Hemma i köket står två surdegar och bubblar i väntan på att jag ska komma hem och ha nöjet att greja med dem. Det blir en väldigt bra fredagskväll!

Nu ska jag bara koncentrera mig på att vädret ska bli lika fint som tidigare under veckan.

Det kan gå.
*Solsken, solsken, solsken, solsken...*
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Sommarminnen

Cyklar + skärgård + landsvägsfärjor + sommar = underbara minnen





Skärgården var ett alldeles perfekt resmål för cykelsemester. Avstånden är så pass korta att de inte känns skrämmande ens för en ovan cykelturist. Eftersom man är tvungen att åka färja kan man inte glömma att vila emellanåt.

Och dessutom finns det mängder av små, underbara vikar och uddar som man knapps skulle lägga märke till om man susade förbi i en bil. Men på cykel inser man att där, just där behöver jag sitta i 10 minuter och njuta av livet, dofterna och känslan...

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 9 september 2010

Pysseltips

Jag har en ny favorit: 365 saker du kan slöjda
(365 saker du kan sticka är också en jättefin sida, men inte lika varierad)

En helt underbar sida med idéer, tips och beskrivningar på små saker man kan pyssla ihop.

Åh, det bara kliar i fingrarna. Mest av allt vill jag just nu gå hem och tälja blompinnar, det vill säga tips #90.


Jag älskade att tälja som barn, och min fina morfar tyckte det var kul att ha sällskap i snickarboden... Nu har jag inte hållit i en täljkniv på säkert 20 år.

Det ska det bli ändring på!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 8 september 2010

Sommarens renoveringsprojekt

Sommarens största projekt har varit att renovera bodlängan på vår gård. Det är ett mycket avlångt hus av den gamla lantliga modellen, där fähus, hölada, bodar och garage är ihopbyggda. Nu har vi ju varken kreatur eller hö, men bodlängan är vår enda lagerbyggnad, så den är mycket bra att ha.

Tyvärr är den inte alls i bra skick. Redan själva boningshuset var rejält vanskött då vi flyttade hit, och gårdsbyggnaden är naturligtvis sju resor värre.

Största problemet är att vår tomt är rätt lerig. Det gjutna golvet i längan har sakta men säkert sjunkig ner i leran och ligger idag 15 - 15 cm under gräsmattans nivå. Inte bra. När vi tömde en av bodarna var jag tvungen att mocka ut de trätrallar som var ställda i det lägst belägna hörnet. De var för ruttna för att man skulle kunna lyfta ut dem.

Vi har alltså satt mycket tid på att ge träkonstruktionerna en chans att torka i stället för att ruttna bort. Det betyder bland annat måla, måla, måla.

Men kika vilket resultat! Det här är nederdelen av bakdörren.


Och så insåg vi att vår stege är lite, lite för kort, vi når inte ända upp till taket. Men skillnaden målfärg gör är verkligen påtaglig. Bara kantbrädorna blir vitmålade kommer det att se (nästan) nytt ut...


Och så har vi bytt färg runt fönster och på dörrar, så att vi numera använder samma gröna nyans som också finns på boningshuset. Ett stilbrott i sig (morfar skulle aldrig ha gått med på att den färgen använts på hans bodlänga) men jag tycker det blev riktigt snyggt.


Nu har vi fyllt upp de lägsta delarna med grus, så att grejerna man lägger in inte ruttnar. Dags att börja inreda!

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 7 september 2010

Bildbevis

Det är en bra dag i dag.

Jag har helt ärligt aldrig sett så stora kantareller förr. Överhuvudtaget. Vilken lyx!
(Och som fläckarna på mina fingrar visar fanns det blåbär i skogen också)


Inga trattkantareller syntes till, men just nu gör det verkligen ingenting!

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 6 september 2010

Resultatredovisning

Inga trattisar syntes till ännu.

Läste nyss i tidningen att de har gått och försenat sig några veckor i år, så jag ger inte upp.

Men urfint väder var det. Alldeles ljuvligt att traska runt i skogen.

Dessutom fanns det fina blåbär. (Resultat: två burkar sylt och mycket blå fingrar)

Och så hittade jag kremlor i mängder. Har aldrig smakat kremlesås förut, men det luktade väldigt gott ur kastrullen då de låg och stektes i går. Undrar om jag kan hålla mig eller om jag plockar fram en ask ur frysboxen i kväll och testar kremlesås...

Bild från www.svo.se

---------------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 3 september 2010

Planer inför helgen

Bild från www.svenskasvampskogen.se

Projekt trattkantarell!
(Och gärna lite trumpetsvamp också)

Hur svårt kan det va, liksom?

Inte för att jag någonsin sett en trattkantarell i annat tillstånd än i lådor på torget, men ändå...

Deras gula kusiner har vi däremot haft några kulinariska sammanträffanden med redan. Bara i små doser, men ändå.

---------
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Tillbaka i verkligeheten

Nu är årets största deadline (hoppas jag) avklarad!

Så skönt! Nu får jag leva lite igen, hoppas jag! Och blogga.

Jag har varit med om en massa bloggbart som jag helt enkelt inte tagit mig tid att skriva ner. Men jag tänkte åtminstone ge en snabbversion:

- kusinbröllop. Väldigt väldigt kul. Och för första gången i mitt liv har jag checkat in på hotell vid ett grillkök... en intressant upplevelse!
- cykelsemester! Helt perfekt, jag kan verkligen rekommendera kombinationen cykel + skärgård + landsvägsfärjor! (Dagens tips: se till att det backigaste partiet inte blir dagens sista 20 km att cykla...)
- ny mp3-spelare. Min gamla gick och tvärdog och bästa sambon gav mig en ny manick i födelsedagspresent. Den nya kan göra allt utom att ta ut soporna, tror jag.
- uthusrenovering. Vi har skrapat, målat, röjt, reparerat, rivit, flyttat väggar och höjt golvnivån mellan 10 och 30 cm.
- en ny liten kille i bekantskapskretsen. Han fyller snart en vecka! Hans mamma är en av mina bästa vänner.
- vi har sett U2 in action. Så sjuttons bra, jag har aldrig gått varit med om en konsert som känts så mycket live. Helt lysande stämning, och alldeles klart värt hällregnet och skavsåren på väg tillbaka till hotellet.
- hotellbokningsstrul med påföljande uppgradering. Resultat: vi delade hotell med U2. Mycket trevligt, framför allt uppskattade jag badrumsinredningen i marmor...

Sådant! Jag ska försöka berätta lite mer sen. Nu ska det bli långlunch, sådant har man inte haft tid för på ett bra tag nu.

Stora deadliner får mig verkligen att inse hur mycket jag uppskattar min fritid. Nu tänker jag inte jobba kvällar på bra länge!

onsdag 4 augusti 2010

=o)

Nu är jag tillbaka på jobbet en sväng.

Det har regnat, regnat och regnat hela dagen.

Jag sitter här och myser framför min dator. Rättar stavfel i mitt mycket långa manus. Dricker kaffe. Och blev dessutom förärad en påse mycket smaskiga chokladdoppade nötter av omtänksamma (och semesterlediga) väninnan. Chokladdoppade nötter passar minsann mycket bra till kaffe en sån här dag, kan jag berätta!

Livet är rätt okej ändå.

måndag 19 juli 2010

Kvällen i bilder

Det blir lite tid framför datorn nu.

I stället hänger vi i trädgården och njuter av allt det vackra...

Solrosen i kruka brevid trappan.

Vinbären som snart, snart är färdiga.

Och utsikten bakom vårt hus: vår granne bondens enorma potatisland.

Om du frågar mig är potatisblom minst lika vacker som äppelblom. Fast jag kanske är lite jävig i frågan eftersom jag snarast är uppvuxen i ett potatisland.

Men våra flitigaste grannar bor i en kupa på gränsen till vår trädgård.

De är inte våra, men tack vare dem avnjuter vi årets första honung tillsammans med jordgubbar och glass.

Så smakar sommaren!

---------
Läs även andra bloggares åsikter om , ,