Mot mörkare tider

På söndag blir det dags för vintertid igen.

Jag ser å en sidan väldigt mycket fram emot att få sova en timme extra utan dåligt samvete. Men å andra sidan avskyr jag blotta tanken på att förlora ännu en timme dagsljus på kvällen/eftermiddagen. Nej, nej, nej!

Jag måste säga att den här hösten har försvunnit med en himla fart. Jag tror att det beror på att jag har tagit tag i mitt liv en del och sett till att jag får syssla med saker som jag tycker om i större utsträckning - både på jobbet och på fritiden. Det verkar ha givit resultat.

Har ni tänkt på att det är mindre än två månader till julafton? Det är totalt overkligt för mig. Det var ju sommar förra veckan, känns det som. Men eftersom jag vet att november brukar vara min sämsta månad så är det väl bara att var glad för att batterierna känns hyfsat fulladdade så här långt.

Jag läste annars i morgontidningen att många länder har avskaffat sommartid helt och hållet, eftersom det medför en massa omkostnader att ändra tideräkningen två gånger i året. Och vintertid är ju standardtid.

Och jag säger bara huvva, huvva. Vik hädan grymma tanke!

Jag är ändå morgontrött så det förslår. Inget vintrigt gryningsljus i världen kan ändra den saken. Men de där fnuttiga timmarna efter jobbet, då det fortfarande hänger lite ljusreflexer kvar i atmosfären, de uppskattar jag väldigt mycket.

Om jag fick bestämma skulle vi flytta klockan åt andra hållet nu i slutet av november! För mig skulle det innebära ett definitivt lyft i livskvaliteten. Standardtid my ass!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om vintertid, höst, mörker