Eftersom vädret är så eländigt har vi bestämt att vi inte har någon lust att åka hem efter jobbet. I stället ska vi satsa på släktbesök och hälsa på vår morfar.
Ska vi vara riktigt ärliga råkar det vara enbart sambons morfar. Men eftersom just den här morfadern är så väldigt gullig och sympatisk har jag helt enkelt adopterat honom jag också. Dessutom har jag inte haft tillgång till någon biologisk morfar på över tio år, så ingen behöver liksom känna sig utkonkurrerad.
Morfar är en mycket klok och mycket liten farbror på drygt 80 jordsnurr. Han har underbara, pepparbruna ögon och ett skratt som gör att han håller på att kikna då man lurar honom att berätta något lustigt. Och det är ganska lätt, man bara ställer några frågor om fiske och jakt så är han igång med sina vilda historier.
Sambon hävdar att morfar är hans stora idol här i världen. Jag förstår precis vad han menar.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om morfar, besök
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar