På söndag blir det dags för vintertid igen.
Jag ser å en sidan väldigt mycket fram emot att få sova en timme extra utan dåligt samvete. Men å andra sidan avskyr jag blotta tanken på att förlora ännu en timme dagsljus på kvällen/eftermiddagen. Nej, nej, nej!
Jag måste säga att den här hösten har försvunnit med en himla fart. Jag tror att det beror på att jag har tagit tag i mitt liv en del och sett till att jag får syssla med saker som jag tycker om i större utsträckning - både på jobbet och på fritiden. Det verkar ha givit resultat.
Har ni tänkt på att det är mindre än två månader till julafton? Det är totalt overkligt för mig. Det var ju sommar förra veckan, känns det som. Men eftersom jag vet att november brukar vara min sämsta månad så är det väl bara att var glad för att batterierna känns hyfsat fulladdade så här långt.
Jag läste annars i morgontidningen att många länder har avskaffat sommartid helt och hållet, eftersom det medför en massa omkostnader att ändra tideräkningen två gånger i året. Och vintertid är ju standardtid.
Och jag säger bara huvva, huvva. Vik hädan grymma tanke!
Jag är ändå morgontrött så det förslår. Inget vintrigt gryningsljus i världen kan ändra den saken. Men de där fnuttiga timmarna efter jobbet, då det fortfarande hänger lite ljusreflexer kvar i atmosfären, de uppskattar jag väldigt mycket.
Om jag fick bestämma skulle vi flytta klockan åt andra hållet nu i slutet av november! För mig skulle det innebära ett definitivt lyft i livskvaliteten. Standardtid my ass!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om vintertid, höst, mörker
fredag 29 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
Damen i nummer 6
Det här är den underbaraste kortfilmen någonsin.
Ge den 12 minuter och känn att ni blivit lite starkare som människor! Det var åtminstone min upplevelse. Vilken fantastisk personlighet. Och så klok.
Och nu är jag ännu mer övertygad än förut: man får aldrig, aldrig tillåta sig själv att bli bitter!
Kika här för mera uppgifter (på tyska) om min nya idol Alice Herz-Sommer.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om livsvisdom, musik
Ge den 12 minuter och känn att ni blivit lite starkare som människor! Det var åtminstone min upplevelse. Vilken fantastisk personlighet. Och så klok.
Och nu är jag ännu mer övertygad än förut: man får aldrig, aldrig tillåta sig själv att bli bitter!
Kika här för mera uppgifter (på tyska) om min nya idol Alice Herz-Sommer.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om livsvisdom, musik
onsdag 27 oktober 2010
måndag 25 oktober 2010
Utrensning och bagage...
I helgen kavlade jag upp ärmarna och gjorde en ordentlig genomgång av garderoben.
Jag kör ett sånt system att jag har två plastbackar uppe i en garderob på vinden. Sommartid är de fulla med vinterkläder och som nu i helgen, då sommarklänningar inte längre känns så aktuella, släpar jag ner dem och uppdaterar garderoben.
Då är det ju verkligen läge att samtidigt röja undan kläder som bara är i vägen. Jag tycker inte om att ha för mycket grejer, det blir bara jobbigt. Jag vill ha en överskådlig garderob med kläder som jag tycker om att använda.
Slitna kläder och sådant som inte funkar lika bra nu som då jag köpte det blir med tiden en black om foten för mig. Plaggen hoovrar omkring i utkanten av mitt medvetande och stör mig. För man kan ju inte köpa nya snygga grejer om garderoben är överfull av gammalt skräp.
Men jag märker att jag har lite problem med detta den här gången. Två av mina principer krockar med varandra. Å ena sida tycker jag att man ska motarbeta hamster-tendenser. Man kan inte spara på allt. Det blir bara besvärligt. Å andra sidan är jag väldigt hårt emot slit-och-släng-mentaliteten som man ofta ser i vårt samhälle.
Vanligtvis löser jag detta genom att donera mycket av de där kläderna som jag bara inte vill använda längre till välgörenhet, alternativt säljer jag själv på loppis då jag orkar. Kläder som jag tycker om men som blivit lumpiga hamnar ofta i skåpet för "härja hemma på gården". En tröja som jag tycker om kan jag mycket väl ha på mig då jag gräver i trädgården, även om den är lite noppig.
Ändå är jag inte riktigt nöjd. Det blev för mycket halvgamla och mer än lovligt lumpiga kläder kvar i min garderob. Men grejen är ju att jag är så fruktansvärt trött på rådande mode. Kan vi inte, snälla snälla, få nåt annat än Madonna 1985 i butikerna nu? Jag kan ju inte kasta ut mina gamla lumpor då jag inte hittar något annat som jag vill köpa.
Men det löser ju förstås problemet med överkonsumption...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om garderob, kläder
Jag kör ett sånt system att jag har två plastbackar uppe i en garderob på vinden. Sommartid är de fulla med vinterkläder och som nu i helgen, då sommarklänningar inte längre känns så aktuella, släpar jag ner dem och uppdaterar garderoben.
Då är det ju verkligen läge att samtidigt röja undan kläder som bara är i vägen. Jag tycker inte om att ha för mycket grejer, det blir bara jobbigt. Jag vill ha en överskådlig garderob med kläder som jag tycker om att använda.
Slitna kläder och sådant som inte funkar lika bra nu som då jag köpte det blir med tiden en black om foten för mig. Plaggen hoovrar omkring i utkanten av mitt medvetande och stör mig. För man kan ju inte köpa nya snygga grejer om garderoben är överfull av gammalt skräp.
Men jag märker att jag har lite problem med detta den här gången. Två av mina principer krockar med varandra. Å ena sida tycker jag att man ska motarbeta hamster-tendenser. Man kan inte spara på allt. Det blir bara besvärligt. Å andra sidan är jag väldigt hårt emot slit-och-släng-mentaliteten som man ofta ser i vårt samhälle.
Vanligtvis löser jag detta genom att donera mycket av de där kläderna som jag bara inte vill använda längre till välgörenhet, alternativt säljer jag själv på loppis då jag orkar. Kläder som jag tycker om men som blivit lumpiga hamnar ofta i skåpet för "härja hemma på gården". En tröja som jag tycker om kan jag mycket väl ha på mig då jag gräver i trädgården, även om den är lite noppig.
Ändå är jag inte riktigt nöjd. Det blev för mycket halvgamla och mer än lovligt lumpiga kläder kvar i min garderob. Men grejen är ju att jag är så fruktansvärt trött på rådande mode. Kan vi inte, snälla snälla, få nåt annat än Madonna 1985 i butikerna nu? Jag kan ju inte kasta ut mina gamla lumpor då jag inte hittar något annat som jag vill köpa.
Men det löser ju förstås problemet med överkonsumption...
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om garderob, kläder
Morgonfrost
Då jag gick upp i morse visade termometern -5 grader där ute.
Jag har rotat fram mina mysigaste, ulligaste vinterskor och gått genom frasigt, rimfrosttäckt gräs på väg till jobbet.
Det ligger en tunn, alldeles slät isyta på vikarna. I den speglar soluppgången sig och ljuset är nästan övernaturligt vackert.
Jag drar jackan tätare om mig och tackar min lyckliga stjärna för att jag orkade arrangera om garderoben i helgen. Nu fanns varma vintertröjan enkelt åtkomlig och jag kan gå alldeles lungt utan att frysa ändan av mig.
Och jag njuter. En så otroligt vacker start på veckan!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om frost, skönhet
Jag har rotat fram mina mysigaste, ulligaste vinterskor och gått genom frasigt, rimfrosttäckt gräs på väg till jobbet.
Det ligger en tunn, alldeles slät isyta på vikarna. I den speglar soluppgången sig och ljuset är nästan övernaturligt vackert.
Jag drar jackan tätare om mig och tackar min lyckliga stjärna för att jag orkade arrangera om garderoben i helgen. Nu fanns varma vintertröjan enkelt åtkomlig och jag kan gå alldeles lungt utan att frysa ändan av mig.
Och jag njuter. En så otroligt vacker start på veckan!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om frost, skönhet
fredag 22 oktober 2010
En förtrollad kväll...
Kan inte låta bli att känna mig lite som i en Disney-film just nu...
Utsikt på husets framsida:
Och på husets baksida:
Jag väntar.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om skymning
Utsikt på husets framsida:
Och på husets baksida:
Luften är alldeles klar och krispigt kylig. Det kommer att bli rejäl nattfrost i natt. Men jösses så skönt det är, nu känns det verkligen att hösten börjar vara över och vinter står bakom knuten och andas på mig...
Jag väntar.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om skymning
Tröggbloggat... eller inte
I dag kommer det liksom ingen bloggtext ur mina fingrar, fast jag har pillat på tangentbordet flera gånger redan.
Jag har bestämt att det beror på att den senaste veckan har varit så intensiv, med massa roliga happenings, möten och resor. Men samtidigt har sammanlagda mängden fritid (som i tid då man inte MÅSTE göra nåt särskilt) för min del legat nära noll. Och då blir jag mentalt trött och kreativiteten försvinner.
Men nu är det nästan, nästan helg. Och solen skiner.
Jag ska åka hem och baka småkakor, som jag ska ta med till bästa vänninnorna i morgon. Vi har tänkt ha oktoberfest, alldeles för oss själva. (Och dricka frozen strwberry margeritas också. Vi har haft det som sommartradition annars, men eftersom en av oss var väldigt mycket gravid i somras beslöt vi att man kan dricka frusna margeritor i oktober också...)
Och så ska jag paketera in en bilbana åt nyblivna 8-åringen till kusin. Hoppas han gillar den!
Men först av allt ska jag promenera in till centrum och testa mina vantar i praktiken. De är alldeles nya, blev färdiga i går kväll. Och de är nålbunda, som första föremål jag någonsin nålbundit. Och de ser nästan ut som vantar. Ska blogga mer om det sen.
Det här ska bli en riktigt bra helg, har jag tänkt mig!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om planer, nålbindning, fritid
Jag har bestämt att det beror på att den senaste veckan har varit så intensiv, med massa roliga happenings, möten och resor. Men samtidigt har sammanlagda mängden fritid (som i tid då man inte MÅSTE göra nåt särskilt) för min del legat nära noll. Och då blir jag mentalt trött och kreativiteten försvinner.
Men nu är det nästan, nästan helg. Och solen skiner.
Jag ska åka hem och baka småkakor, som jag ska ta med till bästa vänninnorna i morgon. Vi har tänkt ha oktoberfest, alldeles för oss själva. (Och dricka frozen strwberry margeritas också. Vi har haft det som sommartradition annars, men eftersom en av oss var väldigt mycket gravid i somras beslöt vi att man kan dricka frusna margeritor i oktober också...)
Och så ska jag paketera in en bilbana åt nyblivna 8-åringen till kusin. Hoppas han gillar den!
Men först av allt ska jag promenera in till centrum och testa mina vantar i praktiken. De är alldeles nya, blev färdiga i går kväll. Och de är nålbunda, som första föremål jag någonsin nålbundit. Och de ser nästan ut som vantar. Ska blogga mer om det sen.
Det här ska bli en riktigt bra helg, har jag tänkt mig!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om planer, nålbindning, fritid
torsdag 21 oktober 2010
Lite solsken
Nu har jag talat med Skattebjörnen i telefon och är extremt irriterad. Alltså, är det bara jag som ständigt råkar ut för detta. Små saker som inte borde krångla överhuvudtaget förvandlas till en massa tjafs. Och vad har de för urvalskriterier vid anställningar? Har inte trevliga människor minsta chans att få jobb?
Usch och fy.
Nu orkar jag inte vara på dåligt humör. Dags för musikterapi!
--------------
Läs även andra bloggares åsikter om myndigheter, musikterapi
Usch och fy.
Nu orkar jag inte vara på dåligt humör. Dags för musikterapi!
--------------
Läs även andra bloggares åsikter om myndigheter, musikterapi
Pust
Båten är uppe och står snällt parkerad bakom vårt hus. Men sjutton så den gjorde motstånd! Den hade minsann inte tänkt kliva ner från båttrailern.
Men det slutade åtminstone regna!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om båtupptagning
Men det slutade åtminstone regna!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om båtupptagning
onsdag 20 oktober 2010
Tänkvärt
Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.
Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom dem så kommer du att förstå andemeningen.
1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.
3. Räkna upp dom fem sista Fröken Sverige vinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.
5. Räkna upp dom sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp dom tio senaste vinnarna av WM i hockey.
Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker. Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.
Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.
Lättare?
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse. Det är dom som bryr sig som räknas.
Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag. Det är redan imorgon i Australien
(Charles Schultz)
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om tänkvärt
Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom dem så kommer du att förstå andemeningen.
1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.
3. Räkna upp dom fem sista Fröken Sverige vinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.
5. Räkna upp dom sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp dom tio senaste vinnarna av WM i hockey.
Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker. Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.
Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.
Lättare?
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse. Det är dom som bryr sig som räknas.
Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag. Det är redan imorgon i Australien
(Charles Schultz)
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om tänkvärt
tisdag 19 oktober 2010
Dagens frågor
Är det helt normalt att hälla i sig en flaska rödtjut på två personer under drygt två timmars tågresa? Pluss X antal burkar öl och cider? Så där på en tisdag eftermiddag? Och att under tiden demonstrera alla musikfiler man har i sin mobil på hög ljudnivå där man sitter mitt i tågkupén?
Och är jag eländigt mesig, som sitter i sätet mittemot och stör mig något fruktansvärt, men bara inte orkar protestera med annat än mördande blickar?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om tågresa, beteende, fylla
Och är jag eländigt mesig, som sitter i sätet mittemot och stör mig något fruktansvärt, men bara inte orkar protestera med annat än mördande blickar?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om tågresa, beteende, fylla
måndag 18 oktober 2010
Morrr...
Just nu är jag mer än lite irriterad.
Ni som läst ett tag kanske minns att jag blev utlåst från vandrarhemmet i Gamla Studiestaden i våras.
I korthet: vikarien som skötte bokningarna kunde inte räkna ut att anmärkningen "sen ankomst", som hon själv skrivit in i databasen, innebar att hon borde lägga ut en nyckel åt mig. Resultatet blev att väktarfirman, som var enda kontakten som fanns angiven vid vandrarhemmet, visade ut mig på gatan och jag sov på soffan hos en kompis.
Jag var något förbittrad efter denna incident. Nästa dag gick jag tillbaka, uttryckte mitt missnöje och krävde att få se min bokning. Vikarien som klantat sig var inte på plats då (det var lunchtid), men det var inga tvivel om att hon helt enkelt gjort bort sig. Tanten som fanns på plats ojade sig och lovade att jag skulle få övernatta gratis nästa gång jag kom.
Sedan hörde jag ingenting från vandrarhemmet. Det förvånade mig. Om jag hade vikarierat och någon typ blivit utkastad på grund av mitt strul skulle jag ha ringt och bett om ursäkt. Men ingenting.
I natt har jag sovit på vandrarhemmet igen. Nyckel fanns på plats den här gången. Och jag tänkte sjutton heller, de ska verkligen få bjuda mig på den här övernattningen, för de skötte sig så himla oproffsigt senast.
Så jag tog ett snack med ordinarie damen som sköter bokningarna. Hon var helt chockad. Hon hade ÖVERHUVUDTAGET inte hört om något sådant, och det hade ALDRIG hänt sig förut. Jag framhöll att det var ett mänskligt misstag, men att jag anser att de kan kompensera mig.
Damen ville veta exakt när det var, konstaterade att hon var på semester då (inte konstigt eftersom det var hennes vikarie som klantade sig) och bläddrade sedan tillbaka till maj i bokningsprogrammet. Gissa vad hon hittar där! Ingenting! Min bokning, med anmärkningen att jag anländer sent, som jag stod och tittade på dagen efter detta spektakel inträffade, är helt och hållet raderad! Inte ens mitt namn finns kvar!
Och jag bara känner hur det börjar sippra ut rök genom öronen på mig. Hur inkompetent och feg får en vikarie vara? Fy sjutton. Man bara sopar undan alla spår av problemen och låtsas som om de aldrig existerat.
Hur som helst, resultatet är att jag övernattar utan kostnad och får gratis frukost, damen i vandrarhemmet är upprörd och jag är skitsur.
Hur har er vecka börjat?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om vandrarhem, strul, inkompetens
Ni som läst ett tag kanske minns att jag blev utlåst från vandrarhemmet i Gamla Studiestaden i våras.
I korthet: vikarien som skötte bokningarna kunde inte räkna ut att anmärkningen "sen ankomst", som hon själv skrivit in i databasen, innebar att hon borde lägga ut en nyckel åt mig. Resultatet blev att väktarfirman, som var enda kontakten som fanns angiven vid vandrarhemmet, visade ut mig på gatan och jag sov på soffan hos en kompis.
Jag var något förbittrad efter denna incident. Nästa dag gick jag tillbaka, uttryckte mitt missnöje och krävde att få se min bokning. Vikarien som klantat sig var inte på plats då (det var lunchtid), men det var inga tvivel om att hon helt enkelt gjort bort sig. Tanten som fanns på plats ojade sig och lovade att jag skulle få övernatta gratis nästa gång jag kom.
Sedan hörde jag ingenting från vandrarhemmet. Det förvånade mig. Om jag hade vikarierat och någon typ blivit utkastad på grund av mitt strul skulle jag ha ringt och bett om ursäkt. Men ingenting.
I natt har jag sovit på vandrarhemmet igen. Nyckel fanns på plats den här gången. Och jag tänkte sjutton heller, de ska verkligen få bjuda mig på den här övernattningen, för de skötte sig så himla oproffsigt senast.
Så jag tog ett snack med ordinarie damen som sköter bokningarna. Hon var helt chockad. Hon hade ÖVERHUVUDTAGET inte hört om något sådant, och det hade ALDRIG hänt sig förut. Jag framhöll att det var ett mänskligt misstag, men att jag anser att de kan kompensera mig.
Damen ville veta exakt när det var, konstaterade att hon var på semester då (inte konstigt eftersom det var hennes vikarie som klantade sig) och bläddrade sedan tillbaka till maj i bokningsprogrammet. Gissa vad hon hittar där! Ingenting! Min bokning, med anmärkningen att jag anländer sent, som jag stod och tittade på dagen efter detta spektakel inträffade, är helt och hållet raderad! Inte ens mitt namn finns kvar!
Och jag bara känner hur det börjar sippra ut rök genom öronen på mig. Hur inkompetent och feg får en vikarie vara? Fy sjutton. Man bara sopar undan alla spår av problemen och låtsas som om de aldrig existerat.
Hur som helst, resultatet är att jag övernattar utan kostnad och får gratis frukost, damen i vandrarhemmet är upprörd och jag är skitsur.
Hur har er vecka börjat?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om vandrarhem, strul, inkompetens
Så skön helg...
Det hände massor i helgen.
Jag har gjort så väldigt mycket kul.
Jag har deltagit i ett intressant seminarium, agerat spontanguide i Staden, gått en inspirerande workshop, käkat god kinesisk middag på mysig restaurang med sambon, gått på teater för första gången på evigheter och sett mycket underhållande och genomtänkt uppsättning. Och dessutom har jag hunnit träffa massor av trevliga människor som jag inte har sett på länge och jammat tillsammans med dem ända in på småtimmarna.
En perfekt helg, om jag får säga det själv!
Jag avslutade den med att åka tåg i fem timmar.
Och just nu funderar jag bara hur jag ska orka med den här veckan...
Men efter en sån bra helg känns inte ens det som ett stort problem.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om helg, omväxling, ork
Jag har gjort så väldigt mycket kul.
Jag har deltagit i ett intressant seminarium, agerat spontanguide i Staden, gått en inspirerande workshop, käkat god kinesisk middag på mysig restaurang med sambon, gått på teater för första gången på evigheter och sett mycket underhållande och genomtänkt uppsättning. Och dessutom har jag hunnit träffa massor av trevliga människor som jag inte har sett på länge och jammat tillsammans med dem ända in på småtimmarna.
En perfekt helg, om jag får säga det själv!
Jag avslutade den med att åka tåg i fem timmar.
Och just nu funderar jag bara hur jag ska orka med den här veckan...
Men efter en sån bra helg känns inte ens det som ett stort problem.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om helg, omväxling, ork
fredag 15 oktober 2010
På hal is
Jag lyckades ta mig ända hem på mina sommardäck utan insidenter. Men någon rolig roadtrip var det verkligen inte.
Då det är rena rama snöstormen som kommer emot, så till den grad att man får sitta och spana efter vart vägen tar vägen, då är det inte roligt att veta att man inte kan ränkna med någon vidare friktion från däcken. Så där i fall man av någon händelse vill svänga. Eller bromsa...
Men meteorologerna får godkänt idag, prognosen höll och därför hade jag planerat rätt. Jag kom hem innan snön hade börjat samlas på vägytan.
Nu i morse var jag mycket glad över att jag kom hem i tid. I dag är det nämligen SNORHALT. Fullständig isgata.
Kvällens program: byta till vinterdäck.
You betcha!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om vinterföre
Då det är rena rama snöstormen som kommer emot, så till den grad att man får sitta och spana efter vart vägen tar vägen, då är det inte roligt att veta att man inte kan ränkna med någon vidare friktion från däcken. Så där i fall man av någon händelse vill svänga. Eller bromsa...
Men meteorologerna får godkänt idag, prognosen höll och därför hade jag planerat rätt. Jag kom hem innan snön hade börjat samlas på vägytan.
Nu i morse var jag mycket glad över att jag kom hem i tid. I dag är det nämligen SNORHALT. Fullständig isgata.
Kvällens program: byta till vinterdäck.
You betcha!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om vinterföre
torsdag 14 oktober 2010
Mörka moln...
...glider som bäst upp utanför mitt fönster.
Riktigt riktigt mörka moln. Nästan svarta. Nästan som om det var snö på gång.
Inte bra. Jag ska köra 230 kilometer ännu i kväll.
Med sommardäck.
Inte bra alls.
Positivt tänkande: kanske det bara hällregnar hela vägen i stället.
Mycket, mycket bättre alternativ! För jag har en obehaglig känsla av att uppehållsväder är för mycket att hoppas på just nu.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om snö, väglag, mörka moln
Riktigt riktigt mörka moln. Nästan svarta. Nästan som om det var snö på gång.
Inte bra. Jag ska köra 230 kilometer ännu i kväll.
Med sommardäck.
Inte bra alls.
Positivt tänkande: kanske det bara hällregnar hela vägen i stället.
Mycket, mycket bättre alternativ! För jag har en obehaglig känsla av att uppehållsväder är för mycket att hoppas på just nu.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om snö, väglag, mörka moln
onsdag 13 oktober 2010
Ur djupet
Jag får ingenting vettigt gjort idag. Jag surfar runt mellan nyhetsrapporteringar med några minuters mellanrum.
Det är så stort det här med att man lyfter upp gruvarbetare ur jordens innandöme. Jag kan inte riktigt förstå att de här männen har suttit fast nästen en kilometer ner i över två månaders tid.
Hur överlever man något sådant utan att gå sönder inombords? De här männen kommer upp med en pytteliten korg (som jag antagligen skulle vägra att stiga in i - tänk om den där grejen skulle fastna på mitten!) och SKÄMTAR med räddningsarbetarna.
Respekt!
I dag är min tro på mänskilgheten lite större än annars.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om gruvarbetarna
Det är så stort det här med att man lyfter upp gruvarbetare ur jordens innandöme. Jag kan inte riktigt förstå att de här männen har suttit fast nästen en kilometer ner i över två månaders tid.
Hur överlever man något sådant utan att gå sönder inombords? De här männen kommer upp med en pytteliten korg (som jag antagligen skulle vägra att stiga in i - tänk om den där grejen skulle fastna på mitten!) och SKÄMTAR med räddningsarbetarna.
Respekt!
I dag är min tro på mänskilgheten lite större än annars.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om gruvarbetarna
tisdag 12 oktober 2010
Välkommen hem till oss!
Hos oss kör vi inte med masstillverkade dekorationer, utan the real ting står ute vid vår infart och hälsar dig välkommen.
Det kanske är tur för oss att häxprocesser inte är på modet just nu...
Tjött
Åh, jag är så extremt trött idag. Jag vill bara borra in näsan i en kudde och sooova!
Vi råkade ut för en alldeles våldsam storm i natt. Jag vaknade både då och då av att vinden tjöt som om den höll på och ryckte loss vårt tak. (Hemska tanke, takbyte är nästa punkt på vår renoveringslista. Snälla, snälla takteglen, blås inte iväg innan dess)
Och i morse råkade vi ut för höstens första snöby. Den var mycket liten, men det blev lite vitt vid sidan av vägen under några minuter.
På det stora hela kan man sammanfatta mitt humör i dag med: får jag gå i ide nu?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om trötthet
Vi råkade ut för en alldeles våldsam storm i natt. Jag vaknade både då och då av att vinden tjöt som om den höll på och ryckte loss vårt tak. (Hemska tanke, takbyte är nästa punkt på vår renoveringslista. Snälla, snälla takteglen, blås inte iväg innan dess)
Och i morse råkade vi ut för höstens första snöby. Den var mycket liten, men det blev lite vitt vid sidan av vägen under några minuter.
På det stora hela kan man sammanfatta mitt humör i dag med: får jag gå i ide nu?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om trötthet
måndag 11 oktober 2010
En sån dag
I dag är det roadtrip som gäller igen. Nu har jag tillbringat nästan fyra timmar i bilen. Nu ska jag gå på ett möte och sedan blir det säkert ännu längre tid i bilen på hemresan, misstänker att trafiken kommer att flyta trögare då...
Som tur är har jag åtminstone fått luncha med mycket goda vännen som jag träffar alldeles för sällan.
Man får vara glad för det lilla en sån här dag...
Som tur är har jag åtminstone fått luncha med mycket goda vännen som jag träffar alldeles för sällan.
Man får vara glad för det lilla en sån här dag...
fredag 8 oktober 2010
Mmm...
Okey, ska vi ta och klargöra ett och annat nu? Så här fredagen till ära.
Det här med att vara sexig eller inte, det har egentligen ganska lite att göra med kläder, vaxade bringor och muskler.
Så är det för mig, faktiskt. Jag kan beundra fina muskler och bejbislena överkroppar, men det är ju inte det som är grejen.
Grejen är ofta mycket mindre grejer, som sättet en speciell människa ler på, hur någon går eller sättet han ( i mitt fall) pratar på. För mig är det ofta sådana detaljer som liksom förstärker eller lyfter fram något tilltalande i personligheten.
Och framför allt: engagemang.
Kan det bli sexigare än en människa som verkligen brinner för något? Jag är inte helt säker.
Vilket heeelt osökt för mig in på Eugene Cussons.
Eugene är den absolut bästa orsaken att skaffa Discovery Channels kanalpaket. Då får man nämligen Animal Planet, där det utan tvekan intressantaste programmet heter Escape to Chimp Eden.
Och där reser Cussons runt halva Afrika och räddar vanvårdade chimpanser, som han sedan personligen lär hur chimpanser borde få leva.
Och varje gång den gossen ler så känner jag bara hur det kittlar till i magen. Jag tycker egentligen inte att han ser särskilt bra ut. Han har otroligt charmig sydafrikansk accent. Men engagemanget, det är det som får mig att smälta fullständigt. Gud så sexigt!
Så, dagens besserwisser-tips till alla som vill öka sin sexappeal några snäpp:
hitta några chimpanser att rädda. Då rasar mina bonuspoäng in!
(Här borde jag kanske också nämna att jag är löjligt förtjust i apor. Ta mig med till ett zoo och jag kommer att stå och titta på apor hela dagen.)
Men helt seriöst, hitta någonting som du verkligen brinner för! Det är sååå sexigt!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om sexighet, engagemang, Eugene Cussons, Escape to Chinmp Eden
Det här med att vara sexig eller inte, det har egentligen ganska lite att göra med kläder, vaxade bringor och muskler.
Så är det för mig, faktiskt. Jag kan beundra fina muskler och bejbislena överkroppar, men det är ju inte det som är grejen.
Grejen är ofta mycket mindre grejer, som sättet en speciell människa ler på, hur någon går eller sättet han ( i mitt fall) pratar på. För mig är det ofta sådana detaljer som liksom förstärker eller lyfter fram något tilltalande i personligheten.
Och framför allt: engagemang.
Kan det bli sexigare än en människa som verkligen brinner för något? Jag är inte helt säker.
Vilket heeelt osökt för mig in på Eugene Cussons.
Eugene är den absolut bästa orsaken att skaffa Discovery Channels kanalpaket. Då får man nämligen Animal Planet, där det utan tvekan intressantaste programmet heter Escape to Chimp Eden.
Och där reser Cussons runt halva Afrika och räddar vanvårdade chimpanser, som han sedan personligen lär hur chimpanser borde få leva.
Och varje gång den gossen ler så känner jag bara hur det kittlar till i magen. Jag tycker egentligen inte att han ser särskilt bra ut. Han har otroligt charmig sydafrikansk accent. Men engagemanget, det är det som får mig att smälta fullständigt. Gud så sexigt!
Så, dagens besserwisser-tips till alla som vill öka sin sexappeal några snäpp:
hitta några chimpanser att rädda. Då rasar mina bonuspoäng in!
(Här borde jag kanske också nämna att jag är löjligt förtjust i apor. Ta mig med till ett zoo och jag kommer att stå och titta på apor hela dagen.)
Men helt seriöst, hitta någonting som du verkligen brinner för! Det är sååå sexigt!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om sexighet, engagemang, Eugene Cussons, Escape to Chinmp Eden
Den andra stranden
Det hänger så mycket fukt i luften denna morgon att min lilla mobilkamera inte lyckas fokusera överhuvudtaget.
Resultatet? En akvarelliknande höstskapelse.
torsdag 7 oktober 2010
Adoptiv-morfar
Eftersom vädret är så eländigt har vi bestämt att vi inte har någon lust att åka hem efter jobbet. I stället ska vi satsa på släktbesök och hälsa på vår morfar.
Ska vi vara riktigt ärliga råkar det vara enbart sambons morfar. Men eftersom just den här morfadern är så väldigt gullig och sympatisk har jag helt enkelt adopterat honom jag också. Dessutom har jag inte haft tillgång till någon biologisk morfar på över tio år, så ingen behöver liksom känna sig utkonkurrerad.
Morfar är en mycket klok och mycket liten farbror på drygt 80 jordsnurr. Han har underbara, pepparbruna ögon och ett skratt som gör att han håller på att kikna då man lurar honom att berätta något lustigt. Och det är ganska lätt, man bara ställer några frågor om fiske och jakt så är han igång med sina vilda historier.
Sambon hävdar att morfar är hans stora idol här i världen. Jag förstår precis vad han menar.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om morfar, besök
Ska vi vara riktigt ärliga råkar det vara enbart sambons morfar. Men eftersom just den här morfadern är så väldigt gullig och sympatisk har jag helt enkelt adopterat honom jag också. Dessutom har jag inte haft tillgång till någon biologisk morfar på över tio år, så ingen behöver liksom känna sig utkonkurrerad.
Morfar är en mycket klok och mycket liten farbror på drygt 80 jordsnurr. Han har underbara, pepparbruna ögon och ett skratt som gör att han håller på att kikna då man lurar honom att berätta något lustigt. Och det är ganska lätt, man bara ställer några frågor om fiske och jakt så är han igång med sina vilda historier.
Sambon hävdar att morfar är hans stora idol här i världen. Jag förstår precis vad han menar.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om morfar, besök
Grå, gråare, gråast
Det är så otroligt ruggigt där ute. Och tråkigt och oinspirerat här inne.
Nu är det dags att ta till det tunga artilleriet. Feel good-musik, kaffe och mysiga schalen, helst på en gång.
Några tips på mysmusik i höstrusket.
Fantastiska gitarrhjältarna Rodrigo y Gabriela med "Diablo rojo" och mexikansk glöd:
Underbara Mari Boine, med lika underbara "In the hand of the night" eller "Idjagieðas" på samiska, hjälper åtminstone mig att inse att det kanske är en riktigt, riktigt fin vinter man borde vänta på, i stället för att gå här och avsky hösten:
Och sedan en dos instant sunshine med Christophe Maé och "Parce qu'on sait jamais" ifall ingenting annat hjälper...
Så där ja. Nu känns det lite bättre igen!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om mysmusik, energi
Nu är det dags att ta till det tunga artilleriet. Feel good-musik, kaffe och mysiga schalen, helst på en gång.
Några tips på mysmusik i höstrusket.
Fantastiska gitarrhjältarna Rodrigo y Gabriela med "Diablo rojo" och mexikansk glöd:
Underbara Mari Boine, med lika underbara "In the hand of the night" eller "Idjagieðas" på samiska, hjälper åtminstone mig att inse att det kanske är en riktigt, riktigt fin vinter man borde vänta på, i stället för att gå här och avsky hösten:
Och sedan en dos instant sunshine med Christophe Maé och "Parce qu'on sait jamais" ifall ingenting annat hjälper...
Så där ja. Nu känns det lite bättre igen!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om mysmusik, energi
onsdag 6 oktober 2010
Men om jag ska vara riktigt ärlig...
...sitter jag just nu och drägglar över den otroligt läckra klänningen som Sofia-Sobeide la upp en bild på:
Vill ha!
Så snygg! Lite lagom assymetrisk. Perfekt recyclad (tänker jag mig).
Undrar om det är dags att göra en loppisräd i kväll och hamstra virkade dukar?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om inspiration, habegär
Vill ha!
Så snygg! Lite lagom assymetrisk. Perfekt recyclad (tänker jag mig).
Undrar om det är dags att göra en loppisräd i kväll och hamstra virkade dukar?
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om inspiration, habegär
Saker som behöver göras idag
- kolla: nytt projekt = nytt arbetsrum?(Hoppas inte, jobbigt att flytta)
- köp mera vitt fluffgarn för att fina schalen ska gå från "nästan färdigstickad" till "färdig"
- anmälningar till diverse seminarier
- låna böcker inför nya projektet
- och sist men inte minst, äta stooor bit av kakan som står på bordet i kafferummet!
Speciellt den sista punkten känns viktig en morgon som denna!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om program, överraskning
- köp mera vitt fluffgarn för att fina schalen ska gå från "nästan färdigstickad" till "färdig"
- anmälningar till diverse seminarier
- låna böcker inför nya projektet
- och sist men inte minst, äta stooor bit av kakan som står på bordet i kafferummet!
Speciellt den sista punkten känns viktig en morgon som denna!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om program, överraskning
tisdag 5 oktober 2010
Oh well...
Värst vad den här dagen var trög då.
Man får vara glad för det lilla. Snart är det lunch!
...
Sedan inser man att lunchlådan inte innehåller annat än svarta bönoridag .
(Det är sådant som händer då man egentligen tänkt lunch med en kompis, men kompis får problem med barnvakt. Då står nödprovianten i form av konserverade bönor i tetrapack där och blänger uppfodrande på en)
Tror det är läge för att hämta en mycket smarrig lunchsmörgås från grannshoppen.
Jag intalar mig stenhårt att allt lossnar efter en lyxig smörgås!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om smörgås, lunchplaner, tröghet
Man får vara glad för det lilla. Snart är det lunch!
...
Sedan inser man att lunchlådan inte innehåller annat än svarta bönoridag .
(Det är sådant som händer då man egentligen tänkt lunch med en kompis, men kompis får problem med barnvakt. Då står nödprovianten i form av konserverade bönor i tetrapack där och blänger uppfodrande på en)
Tror det är läge för att hämta en mycket smarrig lunchsmörgås från grannshoppen.
Jag intalar mig stenhårt att allt lossnar efter en lyxig smörgås!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om smörgås, lunchplaner, tröghet
måndag 4 oktober 2010
Respekt? Om du förtjänar den.
Under hösten har jag sett det gång på gång. Hur människor som representerar de mest vittskilda åsikter hävdar att "jag måste få tycka som jag vill eftersom vi lever i en demokrati".
Det är väl inte så konstigt att hävda sin rätt till en åsikt - så länge som åsikten som man framför är baserad på uppfattningen om alla människors lika värde.
Det är nämligen det som är grunden för demokrati, att ingen är värd mer än någon annan, en röst per skalle vilket innebär folkvälde, respekt för mänskliga rättigheter och så vidare.
Att gå och påstå att det är min demokratiska rätt att tycka att en viss folkgrupp inte ska få finnas i vårt land är därför en självmotsägelse. Åsikten man framför är nämligen baserad på idéer om människors olika värde. Lika absurt är det att gå och påstå att skolan ska lära barn vad sexualitet innebär, men inte lära dem vad de ska tycka om sexuella minoriteter. I ett demokratiskt samhälle ska nämligen skolan lära ut att alla människor har lika stor värde - oavsett sexualitet - och att man i en demokrati respekerar andra, även om de inte är som en själv.
Det är ingen skillnad om vi har olika språk, hudfärger, yrken, utkomster, kön, genus eller fritidsintressen - i ett demokratiskt samhälle ska vi ändå behandlas som likvärda och vi ska respektera varandras olikheter.
Jag ser mig förvirrat och bekymrat omkring i en värld som jag inte riktigt känner igen. Där främligsfientligheten har tagit steget in i rikspolitiken, där vissa folkgrupper massutvisas, där benämningar för sexuella minoriteter upplevs som skällsord, där det har blivit viktigt att kunna avgränsa "nationell kultur" och jag förstår inte riktigt vad som händer.
Framför allt förstår jag inte varför ingen tar upp grundproblemet: det är inte okej att tycka att vissa befolkningsgrupper är mindre värda och sedan skrika "det är min demokratiska rättighet att ha denna åsikt"!
Det är inte demokrati att få säga eller tycka vad som helst om vem som helst. I ett demokratiskt samhället står man upp för alla människors lika värde.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, åsikter, rättigheter
Det är väl inte så konstigt att hävda sin rätt till en åsikt - så länge som åsikten som man framför är baserad på uppfattningen om alla människors lika värde.
Det är nämligen det som är grunden för demokrati, att ingen är värd mer än någon annan, en röst per skalle vilket innebär folkvälde, respekt för mänskliga rättigheter och så vidare.
Att gå och påstå att det är min demokratiska rätt att tycka att en viss folkgrupp inte ska få finnas i vårt land är därför en självmotsägelse. Åsikten man framför är nämligen baserad på idéer om människors olika värde. Lika absurt är det att gå och påstå att skolan ska lära barn vad sexualitet innebär, men inte lära dem vad de ska tycka om sexuella minoriteter. I ett demokratiskt samhälle ska nämligen skolan lära ut att alla människor har lika stor värde - oavsett sexualitet - och att man i en demokrati respekerar andra, även om de inte är som en själv.
Det är ingen skillnad om vi har olika språk, hudfärger, yrken, utkomster, kön, genus eller fritidsintressen - i ett demokratiskt samhälle ska vi ändå behandlas som likvärda och vi ska respektera varandras olikheter.
Jag ser mig förvirrat och bekymrat omkring i en värld som jag inte riktigt känner igen. Där främligsfientligheten har tagit steget in i rikspolitiken, där vissa folkgrupper massutvisas, där benämningar för sexuella minoriteter upplevs som skällsord, där det har blivit viktigt att kunna avgränsa "nationell kultur" och jag förstår inte riktigt vad som händer.
Framför allt förstår jag inte varför ingen tar upp grundproblemet: det är inte okej att tycka att vissa befolkningsgrupper är mindre värda och sedan skrika "det är min demokratiska rättighet att ha denna åsikt"!
Det är inte demokrati att få säga eller tycka vad som helst om vem som helst. I ett demokratiskt samhället står man upp för alla människors lika värde.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, åsikter, rättigheter
Helgen
Vi sov över på sommarstugan ute i skärgården i lördags.
Det var så otroligt mysigt. Mörkt, alldeles stjärnklart, en brasa som sprakade, stearinljus...
Jag tycker så otroligt mycket om att hänga ute på stugan. Det är så otvunget att inte behöva bekymra sig om något annat än att brasan brinner och att det finns tillräckligt med ved. Det är liksom omöjligt att planera in några kulinariska höjdpunkter, utan man får hålla det enkelt. Bara slappna av, titta på sjön och på sin höjd spela lite kort eller bläddra i en tidning. Eller bada bastu om man känner sig överenergisk.
I lördags råkade jag ändå ut för något ovanligt och synnerligen otrevligt.
Jag gick helt oskyldigt tvärs över gårdsplanen (att kalla det gräsmatta vore att överdriva) då min högra fot helt plötsligt befann sig... mitt i ingenting.
Eller, vid närmare granskning hittade jag den nere i ett fotformat och ca 50 cm djupt hål fyllt av vatten och lera i en obehaglig blandning. Tänk lös ansiktsmask bestående av illaluktande lera.
Då jag drog upp den igen såg den ut som att den hade gått en match mot en världsmästare i lerbrottning. Mina vindbyxor var intäckta i lervälling nästan upp till knät. Jeansen som jag hade under hade en 15 centimeter bred gegga-applikation nere i byxbenet. Strumpan var numera trendigt lergrå från fotknölen uppåt. För att inte tala om skon. Min underbara, lätta, gore-tex:ade, fleece-fordrade höstsko fullständigt dröp av lerig sörja - även på insidan av skaftet - jag hade nämligen inte orkat snöra ända upp bara för att gå över "gräsmattan".
Jag kan berätta att havsvattnet var kallt i lördags. Men enda sättet att bli av med ens en del av leran var att gå ner till stranden och skölja. Sambon hämtade vattenkannan och spolade av mina byxor medan jag duttade med skorna. Sedan vidtog projekt torka framför kaminen.
Och jag kan fortfarande inte begripa hur det kunde finnas ett halvmeterdjupt hål ner i ingenting precis där jag satte ner foten.
Orättvist. Och fullständigt obetalbart. Jag borde verkligen ha haft sinnesnärvaro nog att ta ett kort på min fot i lerinpackat tillstånd. Det var sevärt.
Men trots allt var det en väldigt skön helg på stugan. Och nu är "vattenhålet" utmärkt med en kvist - jag tänker inte kliva i det fler gånger!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om stugliv, lera, konstigheter
Det var så otroligt mysigt. Mörkt, alldeles stjärnklart, en brasa som sprakade, stearinljus...
Jag tycker så otroligt mycket om att hänga ute på stugan. Det är så otvunget att inte behöva bekymra sig om något annat än att brasan brinner och att det finns tillräckligt med ved. Det är liksom omöjligt att planera in några kulinariska höjdpunkter, utan man får hålla det enkelt. Bara slappna av, titta på sjön och på sin höjd spela lite kort eller bläddra i en tidning. Eller bada bastu om man känner sig överenergisk.
I lördags råkade jag ändå ut för något ovanligt och synnerligen otrevligt.
Jag gick helt oskyldigt tvärs över gårdsplanen (att kalla det gräsmatta vore att överdriva) då min högra fot helt plötsligt befann sig... mitt i ingenting.
Eller, vid närmare granskning hittade jag den nere i ett fotformat och ca 50 cm djupt hål fyllt av vatten och lera i en obehaglig blandning. Tänk lös ansiktsmask bestående av illaluktande lera.
Då jag drog upp den igen såg den ut som att den hade gått en match mot en världsmästare i lerbrottning. Mina vindbyxor var intäckta i lervälling nästan upp till knät. Jeansen som jag hade under hade en 15 centimeter bred gegga-applikation nere i byxbenet. Strumpan var numera trendigt lergrå från fotknölen uppåt. För att inte tala om skon. Min underbara, lätta, gore-tex:ade, fleece-fordrade höstsko fullständigt dröp av lerig sörja - även på insidan av skaftet - jag hade nämligen inte orkat snöra ända upp bara för att gå över "gräsmattan".
Jag kan berätta att havsvattnet var kallt i lördags. Men enda sättet att bli av med ens en del av leran var att gå ner till stranden och skölja. Sambon hämtade vattenkannan och spolade av mina byxor medan jag duttade med skorna. Sedan vidtog projekt torka framför kaminen.
Och jag kan fortfarande inte begripa hur det kunde finnas ett halvmeterdjupt hål ner i ingenting precis där jag satte ner foten.
Orättvist. Och fullständigt obetalbart. Jag borde verkligen ha haft sinnesnärvaro nog att ta ett kort på min fot i lerinpackat tillstånd. Det var sevärt.
Men trots allt var det en väldigt skön helg på stugan. Och nu är "vattenhålet" utmärkt med en kvist - jag tänker inte kliva i det fler gånger!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om stugliv, lera, konstigheter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)