I helgen har vi spanat på vackraste domherren, som hänger i närheten av vårt fågelbord.
I går fällde vi en utejulgran som vi pulsande genom snön släpade genom halva vårt skogsskifte fram till morfars sommarstuga. (Det blir hemtransport nästa helg)
I dag är björkarna utanför mitt fönster alldeles fulla av rimfrost.
Det känns NÄSTAN som att det är ganska okej att första advent befinner sig på 6 dagars avstånd.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om advent
2 kommentarer:
Åh vad jag kan sakna skogen, att hugga ner en gran och pulsa i snön. Att bo i en liten etta i Stockholm känns plötsligt så himla begränsat. :-)
Allt har sina sidor. De där kvällarna då allt bara är bäcksvart och slaskigt då vi kommer hem kan jag verkligen längta efter en stadslägenhet. Men just nu är vinter på landet urfint!
Skicka en kommentar