Om några timmar är det officiellt Valborgsmässoafton.
I min f.d. studiestad var det en av årets roligaste helger. Massor av picknicker, knytkalas, skumpa, studentsång och glada människor i vita mössor. Och med lite tur, en extra ledig dag innan alla försvann till diverse sommarjobb. Det uppskattades verkligen!
Nu bor jag inte längre i studiestaden utan i ett gammalt hus på landet. Vädret är urtråkigt och kallt. Det blir ingen extra ledig dag på grund av kalenderfixarnas planeringsmiss - röda dagar har man ju ingen nytta av om de placeras på veckoslut, liksom.
Det känns helt enkelt som om det är smartare att hitta på lite nya traditioner i stället för att försöka hålla liv i sådant som ändå inte kan bli lyckat, åtminstone inte i år.
Men lite kul är det ändå med Valborg. Skumpa är inköpt, studentsång visas på TV och grillen kommer troligtvis att dammas av.
Så, ha en mysig Valborgsmässohelg! Det tänker jag ha!
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
Dagens förslag
Kunde man inte byta plats på tangentbordets L och Ö?
Av någon anledning håller jag på och sliter ut back space-tangenten i dag på grund av aööa märköiga feöskrivningar.
Av någon anledning håller jag på och sliter ut back space-tangenten i dag på grund av aööa märköiga feöskrivningar.
Som grädde på moset...
...nu regnar det!
Och det är fortfarande lika kallt.
Hallå farbröderna som sitter ovanpå molnen (eller var ni nu finns), det är dags för väderomslag nu!
Och det är fortfarande lika kallt.
Hallå farbröderna som sitter ovanpå molnen (eller var ni nu finns), det är dags för väderomslag nu!
onsdag 28 april 2010
Kom igen nu!
Åh vad jag är trött på vädret nu. Det är jättetrevligt att snön är borta och att isen har smält, men nu vill jag vänligt men bestämt påminna vädergudarna om att det är meningen att det ska vara varmt om våren också!
Jag menar allvarligt talat, det är första maj i helgen och SVINKALLT. Min salig farfar insisterade alltid på att man skulle springa ett varv barfota kring gräsmattan på första maj som något slags initiationsrit för sommaren. Det är kanske lika bra att farfar inte längre är bland oss, för i år skulle denna tradition leda till frostskador.
Så, vädergudarna, här kommer min önskelista:
Jag menar allvarligt talat, det är första maj i helgen och SVINKALLT. Min salig farfar insisterade alltid på att man skulle springa ett varv barfota kring gräsmattan på första maj som något slags initiationsrit för sommaren. Det är kanske lika bra att farfar inte längre är bland oss, för i år skulle denna tradition leda till frostskador.
Så, vädergudarna, här kommer min önskelista:
- jag vill kunna ta min nya sommarjacka till jobbet utan att punktplanera dagen så att jag faktiskt inte behöver röra mig utomhus i den
- jag vill kunna sitta på trappan där hemma och äta glass utan att sedan rusa in med hackande tänder
- jag vill inviga de nya knälånga jeansen jag köpte, helst med tillhörande sommarskor, helst utan att förfrysa tårna
- jag vill börja med årets odlingsprojekt, lägga ut drivbänken utan att fundera på om småplantorna fryser över natten och så
- dessutom vill jag gräva i trädgårdslandet utan att fingrarna stelnar bort
- jag vill också kunna sitta ute och smutta på ett glas vin i trevligt sällskap
tisdag 27 april 2010
måndag 26 april 2010
Ångest!
Vi har ympat vårt livs första äppelträd. Som också råkar vara det första (och enda) äppelträd vi någonsin har planterat.
Lilla äppelträdet har samarbetat väldigt fint i tre år nu. Vi hoppas, hoppas att det kanske kunde få någon blomma i år.
Och nu har jag drabbats av ångest. För jag inser ju att nu kommer lilla äppelträdet att tvärdö i protest mot misshandeln.
Vi har nämligen inte den minsta aning om vad vi egentligen håller på med.
Lilla äppelträdet har samarbetat väldigt fint i tre år nu. Vi hoppas, hoppas att det kanske kunde få någon blomma i år.
Och nu har jag drabbats av ångest. För jag inser ju att nu kommer lilla äppelträdet att tvärdö i protest mot misshandeln.
Vi har nämligen inte den minsta aning om vad vi egentligen håller på med.
Helgens godaste
Bästa sambon drabbades av plötslig inspiration då han lämnade in helgens lottokupong i bybutiken i fredags. På väg till kassan och lottoinlämning passerade han nämligen mjölkdisken - och fick syn på en liten flaska löpe.
Den lilla flaskan fick följa med hem, tillsammans med några liter mjölk. Sedan kokade han ost så det stod härliga till! Många timmar med många uppvärmningar och nerkylningar och silningar. Med lagom många pauser för att försöka hitta vettiga recept och instruktioner i diverse kokböcker och på märkliga internetsidor.
Och osten blev jättegod!
Dagens fråga: nästa gång då han är trött på sitt jobb och jag föreslår att han startar ett gårdsysteri i stället, vilken titel är det så som jag ska rekommendera att han satsar på? Ystningsmästare? Ostoman?
Den lilla flaskan fick följa med hem, tillsammans med några liter mjölk. Sedan kokade han ost så det stod härliga till! Många timmar med många uppvärmningar och nerkylningar och silningar. Med lagom många pauser för att försöka hitta vettiga recept och instruktioner i diverse kokböcker och på märkliga internetsidor.
Och osten blev jättegod!
Dagens fråga: nästa gång då han är trött på sitt jobb och jag föreslår att han startar ett gårdsysteri i stället, vilken titel är det så som jag ska rekommendera att han satsar på? Ystningsmästare? Ostoman?
*Piip*
Vi har ett gäng gamla uppstammade hagtorn på vår gård.
För det mesta är de riktigt trevliga, de blommar vitt, får röda bär och med en klippning i året blir de till små bollformade träd som småfåglarna tycker om att sitta i under vintern.
Men igår blev jag ATTAKERAD av ett av dem!!
Jag höll helt oskyldigt på att klippa bort döda kvistar då det smällde till mig på handen så att en liten träbit (varken en sticka eller en tagg, utan en liten fyrkantig träbit) fastnade under huden på mitt högra pekfinger. Precis vid den yttersta fingerleden.
I dag är fingret så svullet att jag inte kan böja det närmare handflatan än 1,5 cm - ganska otroligt då det var fingertoppen jag gjorde illa (och jag plockade bort den eländes träbiten inom en minut, och desinficerade, och käkade anti-inflammatoriskt då jag märkte vartåt det barkade). Men jag inbillar mig att svullnaden börjar gå ner nu.
Är det bara jag som råkar ut för sånt här? Om jag hade bott i USA skulle jag utan tvekan ha stämt lämplig myndighet för att de inte har satt ut varningstexter på hagtornen - jag kunde verkligen inte tro att de skulle vara så här aggressiva!
Bild från http://mogetorp.net/
söndag 25 april 2010
Helgens finaste
Idag lyfte jag ut ett påfågelöga som fladdrade på insidan av fönstret i vårt uthus.
Jag känner bara ♡
Vilken ära att få hjälpa en så vacker varelse ut i våren!
Jag känner bara ♡
Vilken ära att få hjälpa en så vacker varelse ut i våren!
fredag 23 april 2010
Men nej!
Tätaste snöfallet sen februari. Morr...
torsdag 22 april 2010
Hårfint?
Åååh.
Jag ska klippa mig i morgon. Och det behövs verkligen. Mitt hår har blivit alldeles för långt. Och vintern har varit så kall att det är alldeles torrt i topparna. Och varje gång jag simmar så blir nämnda toppar ännu torrare.
Så klippning är bra, absolut.
Men åååh! Man borde ju veta hur man vill se ut efter klippningen också. Ångest!
Så här är det varje gång. Det är den absolut största orsaken till att jag klipper mig så sällan. Och resultatet är att mitt hår alltid är lite för långt och lite för oformligt.
Tack och lov för hästsvansar!
Jag ska klippa mig i morgon. Och det behövs verkligen. Mitt hår har blivit alldeles för långt. Och vintern har varit så kall att det är alldeles torrt i topparna. Och varje gång jag simmar så blir nämnda toppar ännu torrare.
Så klippning är bra, absolut.
Men åååh! Man borde ju veta hur man vill se ut efter klippningen också. Ångest!
Så här är det varje gång. Det är den absolut största orsaken till att jag klipper mig så sällan. Och resultatet är att mitt hår alltid är lite för långt och lite för oformligt.
Tack och lov för hästsvansar!
onsdag 21 april 2010
Sträckläsning pågår
Min kompis Finaste Bibliotikarien tar numera sitt jobb på mycket stort allvar. Hon utrustar sin bekantskapskrets med rykande färska låneböcker ur sin privata bokhylla, eftersom hon tröttnat på att vänta på att de riktiga biblioteken ska få tummen ur och skaffa Nya och Bra Böcker. Istället köper dem själv nuförtiden och ser till att alla andra också läser dem. Såna initiativ uppskattas!
Senast jag hälsade på hemma hos henne kom jag därifrån med en hel plastkasse full med Nya och Bra Böcker.
Bland dem fanns en av Stephen Kings nyaste: "Under the Dome" från 2009. Den är stor som ett hus. Jag avråder från sängläsning i sömnigt tillstånd - om man somnar och denna bok landar i pannan får man antagligen hjärnskakning.
Nu har jag läst och läst och läst. Det är inte mycket kvar nu. Och jag vill verkligen veta hur det går!
Jag läste en hel del Stephen King då jag var i 20 års åldern. Sedan kom jag fram till att handlingen i hans böcker alltid följer samma mönster och tröttnade.
"Pestens tid" har dock hela tiden varit en stor favorit. Den är annorlunda och helt fantastisk om du frågar mig. Och jag tycker att "Under the Dome" och "Pestens tid" är de två av Kings böcker som liknar varandra mest. Så, om du vet att du gillade "Pestens tid" tror jag att detta är någonting för dig.
Vad jag minns var dock "Pestens tid" mycket mer spännande - en läsa-hela-natten-bok, man kunde ju ändå inte sova för den var så nervkittlande. Men ännu har jag inte haft några problem att somna från "Under the Dome". Vilket får mig att undra om det är jag eller herr King som har blivit äldre...
-------
Läs även andra bloggares åsikter om Stephen King, Under the Dome, recension, böcker
Bland dem fanns en av Stephen Kings nyaste: "Under the Dome" från 2009. Den är stor som ett hus. Jag avråder från sängläsning i sömnigt tillstånd - om man somnar och denna bok landar i pannan får man antagligen hjärnskakning.
Nu har jag läst och läst och läst. Det är inte mycket kvar nu. Och jag vill verkligen veta hur det går!
Jag läste en hel del Stephen King då jag var i 20 års åldern. Sedan kom jag fram till att handlingen i hans böcker alltid följer samma mönster och tröttnade.
"Pestens tid" har dock hela tiden varit en stor favorit. Den är annorlunda och helt fantastisk om du frågar mig. Och jag tycker att "Under the Dome" och "Pestens tid" är de två av Kings böcker som liknar varandra mest. Så, om du vet att du gillade "Pestens tid" tror jag att detta är någonting för dig.
Vad jag minns var dock "Pestens tid" mycket mer spännande - en läsa-hela-natten-bok, man kunde ju ändå inte sova för den var så nervkittlande. Men ännu har jag inte haft några problem att somna från "Under the Dome". Vilket får mig att undra om det är jag eller herr King som har blivit äldre...
-------
Läs även andra bloggares åsikter om Stephen King, Under the Dome, recension, böcker
tisdag 20 april 2010
*Blubb blubb*
I kväll ska jag gå till simhallen för veckans "röra-på-axlarna-pass". Om bara tidtabellen tillåter så har jag i flera års tid simmat ungefär en kilometer en gång i veckan. Eftersom jag har ett skrivbordsjobb så är mina axlar överlag lite stela. Jag är dock övertygad om att jag skulle ha betydligt värre problem utan mina besök i simhallen.
Och nu, förra veckan, har jag upptäckt något helt fantastiskt: simhallen har kvällssol! Rakt ner i bassängen. De är bara att hålla blicken rakt fram och föreställa sig att man plaskar runt i Medelhavet! Alldeles ljuvligt!
Tydligen har jag brukat simma lite senare på kvällen, och eftersom det har varit en ovanligt lång mörk vinter så har kvällssolen inte nått fram till simhallen förut. Det var en glad överraskning.
Nu väntar jag bara på årets första utomhisbad. Ännu är det för isigt för min smak, men snart så...
Och nu, förra veckan, har jag upptäckt något helt fantastiskt: simhallen har kvällssol! Rakt ner i bassängen. De är bara att hålla blicken rakt fram och föreställa sig att man plaskar runt i Medelhavet! Alldeles ljuvligt!
Tydligen har jag brukat simma lite senare på kvällen, och eftersom det har varit en ovanligt lång mörk vinter så har kvällssolen inte nått fram till simhallen förut. Det var en glad överraskning.
Nu väntar jag bara på årets första utomhisbad. Ännu är det för isigt för min smak, men snart så...
måndag 19 april 2010
Vett och etikett
Ibland vet jag inte riktigt hur jag ska reagera.
Som när min kollega helt obesvärat kommer ut från toaletten med sin laptop i näven. Och eftersom jag har suttit på kaffe i 10 minuter och inte sett honom tidigare (man ser nämligen toalettdörren från vårt kafferum) så har han tydligen hållit till ett bra tag där inne.
Jag utgår från att det vore ett etikettsbrott att gapskratta, särskilt som man har kaffe i munnen. Kanske det vore mera lämpligt att rulla med ögonen lite grann. Eller borde jag satsa på en pack antibakteriella savetter, som jag kan överlämna åt honom vid behov (hehe)?
Som när min kollega helt obesvärat kommer ut från toaletten med sin laptop i näven. Och eftersom jag har suttit på kaffe i 10 minuter och inte sett honom tidigare (man ser nämligen toalettdörren från vårt kafferum) så har han tydligen hållit till ett bra tag där inne.
Jag utgår från att det vore ett etikettsbrott att gapskratta, särskilt som man har kaffe i munnen. Kanske det vore mera lämpligt att rulla med ögonen lite grann. Eller borde jag satsa på en pack antibakteriella savetter, som jag kan överlämna åt honom vid behov (hehe)?
fredag 16 april 2010
Begreppsförvirring...
Alltså.
Jag förstår att väldigt många människors liv har blivit mycket krångligare av den vulkaniska askan som Island så generöst exporterar till resten av Nordeuropa. Jag vet också hur obstinat man blir då flyg efter flyg ställs in och allt man själv vill är att bara komma fram. Eller åtminstone bort från alla eländiga vänthallar
Framför allt engagerar jag mig just nu i bästa kusinens äventyr. Hon befinner sig i Norge, hade kommit fram till Oslo. Sedan blev det till att köra karavan (9 personer i två små volkswagen) över Hardangervidda, stackarn. Inte vet jag hur hon ska ta sig hem heller. Åsnekaravan?
Men ändå.
Då jag ser att Katla riskerar att väckas, då blir det liksom lite absurt. För ALLA vet ju att Katla är den elaka eldssprutande draken i Bröderna Lejonhjärta... Och vad jag vet så dog hon redan i Nangijala.
Jag förstår att väldigt många människors liv har blivit mycket krångligare av den vulkaniska askan som Island så generöst exporterar till resten av Nordeuropa. Jag vet också hur obstinat man blir då flyg efter flyg ställs in och allt man själv vill är att bara komma fram. Eller åtminstone bort från alla eländiga vänthallar
Framför allt engagerar jag mig just nu i bästa kusinens äventyr. Hon befinner sig i Norge, hade kommit fram till Oslo. Sedan blev det till att köra karavan (9 personer i två små volkswagen) över Hardangervidda, stackarn. Inte vet jag hur hon ska ta sig hem heller. Åsnekaravan?
Men ändå.
Då jag ser att Katla riskerar att väckas, då blir det liksom lite absurt. För ALLA vet ju att Katla är den elaka eldssprutande draken i Bröderna Lejonhjärta... Och vad jag vet så dog hon redan i Nangijala.
Bild från www.nyaparaplyteatern.se
Det är som att cykla...
Jag köpte en alldeles underbart fin cykel ifjol. Den är mörkröd, har växlar som fungerar och är jätteskön att trampa runt på.
Eftersom vi bor ute på landet, där det mest finns sandvägar att trampa längsmed, börjar min cykelsäsong relativt sent - det är inget skoj att trampa fram genom tjock lera och gegga.
Men nu, nu börjar det bli läge. Och det är så fint väder att man verkligen vill susa fram på sin fina, mörkröda cykel i kvällssolen.
Så jag plockade fram cykeln ur boden där den bott över vintern, installerade ett cykellås (det tog ganska länge innan jag insåg att det faktiskt säljs cyklar utan lås - jag hade inte ens förstått att kolla) och började pumpa däcken.
Och punpade och pumpade. Provkörde lite och pumpade igen. Och sedan: pyyyys. Totalpunka! Löjliga lösningar på ventilerna, så att de sitter fast i gummi som ligger rakt mot metallfälgen. Konstigt nog håller det inte...
Igår kom nästa chock: det visade sig att inga butiker i vår stad säljer innerdäck (eller heter det innerslang?) till cyklar. Alla varuhus, sportaffärer och butiker med "manligt" innehåll kränger gärna cyklar, korgar, lås, kedjor, lyktor och allt annat cykelrelaterat man kan tänka sig, men innerdäck? Skulle inte tro det!
Tydligen är det tänkt att man ska köpa en ny cykel varje gång som innerdäcket pyser. Fruktansvärt korkat!
Till sist hittade vi en liten cykelaffär (och jag menar verkligen LITEN) där snälla farbror cykelförsäljaren hade några små lådor innehållande innerdäck liggandes bakom kassan. De var nästan rätt dimension. Och jag köpte två, för säkerhets skull...
Med lite tur blir det premiärcykling i kväll. Jag hoppas verkligen innerdäcken passar!
Eftersom vi bor ute på landet, där det mest finns sandvägar att trampa längsmed, börjar min cykelsäsong relativt sent - det är inget skoj att trampa fram genom tjock lera och gegga.
Men nu, nu börjar det bli läge. Och det är så fint väder att man verkligen vill susa fram på sin fina, mörkröda cykel i kvällssolen.
Så jag plockade fram cykeln ur boden där den bott över vintern, installerade ett cykellås (det tog ganska länge innan jag insåg att det faktiskt säljs cyklar utan lås - jag hade inte ens förstått att kolla) och började pumpa däcken.
Och punpade och pumpade. Provkörde lite och pumpade igen. Och sedan: pyyyys. Totalpunka! Löjliga lösningar på ventilerna, så att de sitter fast i gummi som ligger rakt mot metallfälgen. Konstigt nog håller det inte...
Igår kom nästa chock: det visade sig att inga butiker i vår stad säljer innerdäck (eller heter det innerslang?) till cyklar. Alla varuhus, sportaffärer och butiker med "manligt" innehåll kränger gärna cyklar, korgar, lås, kedjor, lyktor och allt annat cykelrelaterat man kan tänka sig, men innerdäck? Skulle inte tro det!
Tydligen är det tänkt att man ska köpa en ny cykel varje gång som innerdäcket pyser. Fruktansvärt korkat!
Till sist hittade vi en liten cykelaffär (och jag menar verkligen LITEN) där snälla farbror cykelförsäljaren hade några små lådor innehållande innerdäck liggandes bakom kassan. De var nästan rätt dimension. Och jag köpte två, för säkerhets skull...
Med lite tur blir det premiärcykling i kväll. Jag hoppas verkligen innerdäcken passar!
torsdag 15 april 2010
En annan horisont?
Bloggen ligger övergiven och dyster...
Själv grubblar jag.
Jag blev erbjuden (mer eller mindre) ett jobb. Ett jobb som jag väldigt gärna vill ha. Som har helt ok lön. Som skull se otroligt tjusigt ut på min meritförteckning. Det finns två stora MEN.
MEN 1: det handlar om en projektanställning på sju månader. Börjande så fort som möjligt. Utan semester. Till saken hör att jag hade mycket lite semester ifjol, men tröstade mig med att 2010, då ska jag ta en riktig långsemester.
MEN 2: jobbet finns inte i min stad, utan drygt tre timmar bort i Gamla Studiestaden. Där finns varken min sambo eller vårt gamla hus med supermysig trädgård.
Så det är mycket att fundera på just nu. Eller kanske handlar det snarare om att vänja sig vid tanken.
Jag har ännu inte bestämt om jag faktiskt kommer att ta jobbet om jag nu får det. Jag ska åka på arbetsintervju först och verkligen försöka känna arrangemanget på pulsen. Är det verkligen värt uppoffringarna? För en inhiberad sommar är verkligen en uppoffring för mig. Och jag vet, det blir sommar i stan också, men det var ju inte så som MIN sommar skulle bli.
Och när jag har tänkt allt detta så slår jag mig för pannan. Hur fånig får man bli? Sommar blir det väl alla år, men såna här jobb brukar inte landa i mitt knä så där väldigt ofta... Men i och för sig lever jag inte heller för att jobba.
Och under tiden sitter bloggen här och rullar tummarna i sin ensamhet...
Själv grubblar jag.
Jag blev erbjuden (mer eller mindre) ett jobb. Ett jobb som jag väldigt gärna vill ha. Som har helt ok lön. Som skull se otroligt tjusigt ut på min meritförteckning. Det finns två stora MEN.
MEN 1: det handlar om en projektanställning på sju månader. Börjande så fort som möjligt. Utan semester. Till saken hör att jag hade mycket lite semester ifjol, men tröstade mig med att 2010, då ska jag ta en riktig långsemester.
MEN 2: jobbet finns inte i min stad, utan drygt tre timmar bort i Gamla Studiestaden. Där finns varken min sambo eller vårt gamla hus med supermysig trädgård.
Så det är mycket att fundera på just nu. Eller kanske handlar det snarare om att vänja sig vid tanken.
Jag har ännu inte bestämt om jag faktiskt kommer att ta jobbet om jag nu får det. Jag ska åka på arbetsintervju först och verkligen försöka känna arrangemanget på pulsen. Är det verkligen värt uppoffringarna? För en inhiberad sommar är verkligen en uppoffring för mig. Och jag vet, det blir sommar i stan också, men det var ju inte så som MIN sommar skulle bli.
Och när jag har tänkt allt detta så slår jag mig för pannan. Hur fånig får man bli? Sommar blir det väl alla år, men såna här jobb brukar inte landa i mitt knä så där väldigt ofta... Men i och för sig lever jag inte heller för att jobba.
Och under tiden sitter bloggen här och rullar tummarna i sin ensamhet...
fredag 9 april 2010
Vårens vill ha!
Ni vet väl att det bästa med sommaren är att man får gå barfota? En av de riktigt stora fördelarna med att bo på landet är att det finns mängder av lurviga gräsmattor och solvarma sandvägar att gräva ner tårna i.
Nu verkar det tyvärr som om det inte är aktuellt att sparka av sig skorna på ett antal veckor ännu - det är alldeles för vått och kallt.
Så vad göra?
Jag har sedan länge spanat på Vibrams underbara FiveFingers-modeller. Vill ha! I mina ögon ser de helt tydligt ut som ett gångbart (hihi) alternativ till bara fötter.
De är bara så sjuttons dyra, mellan 90 och 150€. Och det finns ju en risk att man inte tycker om dem i verkligheten - de liknar verkligen inga skor som jag har använt tidigare. Fast i och för sig älskar jag tåstrumpor, det är ju samma tanke kan man tycka...
Men man kan ju också tänka sig att det skulle vara värt att investera i ett par bara för att få se folks miner då man svirar in på kontoret och har matchat sina nya FiveFingers med en sommarklänning...
Nu verkar det tyvärr som om det inte är aktuellt att sparka av sig skorna på ett antal veckor ännu - det är alldeles för vått och kallt.
Så vad göra?
Jag har sedan länge spanat på Vibrams underbara FiveFingers-modeller. Vill ha! I mina ögon ser de helt tydligt ut som ett gångbart (hihi) alternativ till bara fötter.
De är bara så sjuttons dyra, mellan 90 och 150€. Och det finns ju en risk att man inte tycker om dem i verkligheten - de liknar verkligen inga skor som jag har använt tidigare. Fast i och för sig älskar jag tåstrumpor, det är ju samma tanke kan man tycka...
Men man kan ju också tänka sig att det skulle vara värt att investera i ett par bara för att få se folks miner då man svirar in på kontoret och har matchat sina nya FiveFingers med en sommarklänning...
tisdag 6 april 2010
Tisdagspepp!
Så där ja!
Då har man klarat av den påsken då! Hoppas att ni har haft det lika skönt som vi!
Nu är jag tillbaka på jobbet och kommer liksom inte riktigt igång. Det är en riktigt grå och tråkig dag där ute, men känns som väldigt mycket vår då man sticker ut näsan.
Så: nu får vi ta till en liten energikick och jobba för mera vårstämning.
Train med "Hey, Soul sister".
Och plötsligt känns sommaren inte långt borta... så jobbinspirationen kanske infinner sig efter lunchen?
Då har man klarat av den påsken då! Hoppas att ni har haft det lika skönt som vi!
Nu är jag tillbaka på jobbet och kommer liksom inte riktigt igång. Det är en riktigt grå och tråkig dag där ute, men känns som väldigt mycket vår då man sticker ut näsan.
Så: nu får vi ta till en liten energikick och jobba för mera vårstämning.
Train med "Hey, Soul sister".
Och plötsligt känns sommaren inte långt borta... så jobbinspirationen kanske infinner sig efter lunchen?
torsdag 1 april 2010
Nästan...
Jag ser verkligen fram emot påsken! Det ska bli så skönt med några lediga vårdagar.
Jag tror att jag har varit något av en påskmänniska ända sedan jag var liten. Jag menar, jag gillar julen också, men påsk är på något sätt så mycket mysigare och mera kravlöst.
Man har en bra ursäkt att äta god mat, söta små påskhäxor kommer på besök, man får vara så kreativ man vill och måla sin mat (åtminstone äggen) och med lite tur så blir det riktigt sköna vårdagar. What's not to like, liksom?
Nu blir det slutspurten på jobbet och sedan ska jag fundera igenom hur mycket viktiga grejer vi glömde då vi gjorde vår påskräd mot butiken igår. Jag hör att det råde kaos och att köerna är kilometerlånga i varuhusen idag... Lockar inte!
Men sedan:
Glad Påsk!
Jag tror att jag har varit något av en påskmänniska ända sedan jag var liten. Jag menar, jag gillar julen också, men påsk är på något sätt så mycket mysigare och mera kravlöst.
Man har en bra ursäkt att äta god mat, söta små påskhäxor kommer på besök, man får vara så kreativ man vill och måla sin mat (åtminstone äggen) och med lite tur så blir det riktigt sköna vårdagar. What's not to like, liksom?
Nu blir det slutspurten på jobbet och sedan ska jag fundera igenom hur mycket viktiga grejer vi glömde då vi gjorde vår påskräd mot butiken igår. Jag hör att det råde kaos och att köerna är kilometerlånga i varuhusen idag... Lockar inte!
Men sedan:
Glad Påsk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)