Vi sov över på sommarstugan ute i skärgården i lördags.
Det var så otroligt mysigt. Mörkt, alldeles stjärnklart, en brasa som sprakade, stearinljus...
Jag tycker så otroligt mycket om att hänga ute på stugan. Det är så otvunget att inte behöva bekymra sig om något annat än att brasan brinner och att det finns tillräckligt med ved. Det är liksom omöjligt att planera in några kulinariska höjdpunkter, utan man får hålla det enkelt. Bara slappna av, titta på sjön och på sin höjd spela lite kort eller bläddra i en tidning. Eller bada bastu om man känner sig överenergisk.
I lördags råkade jag ändå ut för något ovanligt och synnerligen otrevligt.
Jag gick helt oskyldigt tvärs över gårdsplanen (att kalla det gräsmatta vore att överdriva) då min högra fot helt plötsligt befann sig... mitt i ingenting.
Eller, vid närmare granskning hittade jag den nere i ett fotformat och ca 50 cm djupt hål fyllt av vatten och lera i en obehaglig blandning. Tänk lös ansiktsmask bestående av illaluktande lera.
Då jag drog upp den igen såg den ut som att den hade gått en match mot en världsmästare i lerbrottning. Mina vindbyxor var intäckta i lervälling nästan upp till knät. Jeansen som jag hade under hade en 15 centimeter bred gegga-applikation nere i byxbenet. Strumpan var numera trendigt lergrå från fotknölen uppåt. För att inte tala om skon. Min underbara, lätta, gore-tex:ade, fleece-fordrade höstsko fullständigt dröp av lerig sörja - även på insidan av skaftet - jag hade nämligen inte orkat snöra ända upp bara för att gå över "gräsmattan".
Jag kan berätta att havsvattnet var kallt i lördags. Men enda sättet att bli av med ens en del av leran var att gå ner till stranden och skölja. Sambon hämtade vattenkannan och spolade av mina byxor medan jag duttade med skorna. Sedan vidtog projekt torka framför kaminen.
Och jag kan fortfarande inte begripa hur det kunde finnas ett halvmeterdjupt hål ner i ingenting precis där jag satte ner foten.
Orättvist. Och fullständigt obetalbart. Jag borde verkligen ha haft sinnesnärvaro nog att ta ett kort på min fot i lerinpackat tillstånd. Det var sevärt.
Men trots allt var det en väldigt skön helg på stugan. Och nu är "vattenhålet" utmärkt med en kvist - jag tänker inte kliva i det fler gånger!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om stugliv, lera, konstigheter
2 kommentarer:
"min fot i lerinpackat tillstånd". haha. galet. skönt att det gick bra och att ni trots allt hade en riktigt härlig helg på landet. :-)
Det var en riktigt bra helg, även om det kändes något surrealistiskt att kika ner på min fot och inte se annat än geggamoja...
Skicka en kommentar