Har nyss promenerat genom höstens första frasiga rimfrost. Så där så att det blir spår efter en då man går genom gräsmattan.
Det är en jättemysig, kall morgon. Solen skiner, men det är så dimmigt att det inte hunnit värma bort rimforsten ännu.
Nu väntar jag på spraktande höstfärger, lysande blåa himlar och ljuvliga, svala dagar. Såna där då man får borra in sig i en tjock, mysig jacka utan att känna sig töntig.
Hösten är så himla fin just nu! Passa på och njut!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om kyla, rimfrost, höst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar