Bloggen ligger övergiven och dyster...
Själv grubblar jag.
Jag blev erbjuden (mer eller mindre) ett jobb. Ett jobb som jag väldigt gärna vill ha. Som har helt ok lön. Som skull se otroligt tjusigt ut på min meritförteckning. Det finns två stora MEN.
MEN 1: det handlar om en projektanställning på sju månader. Börjande så fort som möjligt. Utan semester. Till saken hör att jag hade mycket lite semester ifjol, men tröstade mig med att 2010, då ska jag ta en riktig långsemester.
MEN 2: jobbet finns inte i min stad, utan drygt tre timmar bort i Gamla Studiestaden. Där finns varken min sambo eller vårt gamla hus med supermysig trädgård.
Så det är mycket att fundera på just nu. Eller kanske handlar det snarare om att vänja sig vid tanken.
Jag har ännu inte bestämt om jag faktiskt kommer att ta jobbet om jag nu får det. Jag ska åka på arbetsintervju först och verkligen försöka känna arrangemanget på pulsen. Är det verkligen värt uppoffringarna? För en inhiberad sommar är verkligen en uppoffring för mig. Och jag vet, det blir sommar i stan också, men det var ju inte så som MIN sommar skulle bli.
Och när jag har tänkt allt detta så slår jag mig för pannan. Hur fånig får man bli? Sommar blir det väl alla år, men såna här jobb brukar inte landa i mitt knä så där väldigt ofta... Men i och för sig lever jag inte heller för att jobba.
Och under tiden sitter bloggen här och rullar tummarna i sin ensamhet...
2 kommentarer:
Åh, fundera ritkigt noga. Jag tog risken och ångrar det inte en enda sekund. Jag har utvecklats något otroligt.
Ibland är personlig utveckling och utmaningar värt mycket mer än annat.
Lycka till! Innerst inne så vet du nog vad du helst vill göra. :-)
Jag tror att det mest av allt handlar om att vänja mig vid tanken. Så jag försöker låta bli att bli stressad och vänta in svaret...
Skicka en kommentar