Början på mitt liv efter Stora Konsert-Hysterin kan summeras på detta sätt:
DATORSTREJK!
Den Lilla Datorn på mitt bord vägrade envist att öppna word, som är mitt huvudsakliga arbetsredskap. Det var ingen skillnad hur vi lockade och lirkade, Lilla Datorn knep ihop läpparna och vägrade att öppna programmet.
Det är vad jag har pysslat med så långt idag, tittat på en kinkande dator.
Den enda trösten är att inte ens vår datakille begrep vad det var för trotsålder som Lilla Datorn plötsligt befann sig i. Det slutade med att han bar iväg med den och lämpade av Lilla Datorn 2 här hos mig.
Lilla Datorn 2 surrar.
Mycket.
Hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar