Då jag gick till jobbet i morse var det som att promenera genom en sagovärld.
Alldeles tjock, vit dimma. Ännu vitare, gnistrande krispig rimfrost på träden, som liksom flöt in i synfältet genom de vita slöjorna. Och så där särdeles tyst som som det bara blir i tjock dimma en tidig morgon.
Jag vill skriva förunderliga, fantastiska sagor.
Alternativt pulsa runt med min kamera och fånga stämningen.
I stället sitter jag här och undrar i vilken ända jag ska börja redigera min jobbtext i word.
Intressekonflikt och stämningsdödare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar