Jag är väldigt förtjust i naturell yoghurt.
Den är SÅ god och kan ju användas till nästan vad som helst - som den är, till såser, efterrätter... perfekt liksom.
Nu har jag läst på lite och i går kväll körde jag min första yoghurt-tillverkning någonsin.
Resultatet: över förväntan!
Så här gör man:
Man tar knappt en liter mjölk med lagom fetthalt. Man värmer den tills den är het - den måste dock inte koka. Sedan låter man den svalna till 44 grader igen och då blandar man i ca en dl rumstempererad naturell yoghurt. Så häller man det hela i en termos, virar in den i en filt och låter yoghurten stå och gosa över natten, 12 timmar. Nästa dag häller man upp yoghurten i lagom skålar, rör igenom ordentligt och kyler den.
Det viktiga är att man använder yoghurt med en levande bakteriekultur i. (Och så har jag förstått att det smakar skumt om man använder smaksatt yoggis.) Idén är att hetta upp mjölken ordentligt för att förbereda den för bakterierna, och de trivs bäst i 44 grader, så man tillsätter yoghurten vid den temperaturen och försöker sedan hålla den tempen så länge som möjligt.
I går handlade vi i lilla närbutiken, och deras yoghurtutbud var under all kritik. Den enda naturella varianten var sån där lös yoghurt på tetra, som det är tänkt att man ska äta till flingor.
Men det blev jättebra ändå, min nytillverkade yoghurt är redan tjockare än originaltillsatsen. Och den smakar gott, det är ju huvudsaken!
Min favorityoghurt är sådan där riktigt tjock, krämig, som till exempel kan heta turkisk yoghurt men ha en söt grekisk farbror på bilden på förpackningen. Den ska jag testa med nästa gång! För en nästa gång blir det definitivt!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om yoghurt, experiment
lördag 6 november 2010
fredag 5 november 2010
Fredagsmums
Farsan ringde nyss och upplyste mig om vad jag kommer att äta till middag i kväll.
Han har nämligen dragit upp lite fler firrar ur sjön än han hade räknat med. Så nu meddelade han att det anländer en leverans med sik till oss i kväll. Bara så att vi vet.
Jaa!!!
Jag snudd på dansar runt här framför datorn. Hurra!
Sik måste ju vara världens bästa fisk! Så gott! Så enkelt! Så nyttigt!
Kokt, stekt, rökt, gravad... mums och slurp!
(Det har till och med hänt sig att jag har drabbats av abstinens och köpt sikfiléer från fiskdisken i Staden. Men det har jag inte vågat berätta för farsan. Han skulle få hjärtsnörp - fisk köper man INTE i hans värld)
Och bäst av allt, den är alldeles nyfångad.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om fisk, lax
Han har nämligen dragit upp lite fler firrar ur sjön än han hade räknat med. Så nu meddelade han att det anländer en leverans med sik till oss i kväll. Bara så att vi vet.
Jaa!!!
Jag snudd på dansar runt här framför datorn. Hurra!
Sik måste ju vara världens bästa fisk! Så gott! Så enkelt! Så nyttigt!
Kokt, stekt, rökt, gravad... mums och slurp!
(Det har till och med hänt sig att jag har drabbats av abstinens och köpt sikfiléer från fiskdisken i Staden. Men det har jag inte vågat berätta för farsan. Han skulle få hjärtsnörp - fisk köper man INTE i hans värld)
Och bäst av allt, den är alldeles nyfångad.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om fisk, lax
Inspiration
Tänkte tipsa om världens finaste butiker, om ni frågar mig. De heter Anthropologie.
Som utfattig studerande hade jag turen (?) att bo granne med en Anthropologie-butik. Min happy place, där jag gick omkring och blev på bra humör.
De har alltid så otroligt fina saker.
De säjer också underbara kläder i Anthropologie.
Jag har faktiskt köpt värdens bästa jeans där, en gång för länge sen.
Som blev för korta efter andra tvätten, på grund av de löjliga torktumlarna, som de envisas med over there... (antagligen är det jag som inte kan använda de löjliga torktumlarna, men ändå)
Jag har hört att det funkar hur bra som helst att köpa deras grejer på nätet och få dem hemskickade, men frakten är så pass dyr att jag fortfarande inte riktigt kommer mig för att beställa. (Usch, jag är snål)
Nu för tiden har jag ingen grann-butik att gå till, men jag smyger omkring på nätet i stället, och låter mig inspireras av alla de vackra fotografierna på deras hemsidor.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om anthropologie, inspiration
Som utfattig studerande hade jag turen (?) att bo granne med en Anthropologie-butik. Min happy place, där jag gick omkring och blev på bra humör.
De har alltid så otroligt fina saker.
De säjer också underbara kläder i Anthropologie.
Jag har faktiskt köpt värdens bästa jeans där, en gång för länge sen.
Jag har hört att det funkar hur bra som helst att köpa deras grejer på nätet och få dem hemskickade, men frakten är så pass dyr att jag fortfarande inte riktigt kommer mig för att beställa. (Usch, jag är snål)
Nu för tiden har jag ingen grann-butik att gå till, men jag smyger omkring på nätet i stället, och låter mig inspireras av alla de vackra fotografierna på deras hemsidor.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om anthropologie, inspiration
torsdag 4 november 2010
Mera klonstämplar, tack!
I går satt jag och pillade med Adobe Photoshop hela dan.
I dag har jag insett att lösningen på alla problem finns här :
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om Adobe Photoshop
I dag har jag insett att lösningen på alla problem finns här :
I Have PSD from Hyperakt on Vimeo.
Vill ha! Idén om Photoshop Dexterity, det vill säga programmets funktioner i levande livet, är ju helt oemotståndlig ut då den presenteras på ett så charmigt sätt.---------------
Läs även andra bloggares åsikter om Adobe Photoshop
onsdag 3 november 2010
Uppåt värre!
I dag har jag fått ett utlåtande som jag har väntat på i flera månader. Och det var trevlig läsning! Hurra!
Detta fick en av de klokaste människorna jag känner att upplysa mig om att det är läge att dricka skumppa i kväll!
Lycka!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om lycka
Detta fick en av de klokaste människorna jag känner att upplysa mig om att det är läge att dricka skumppa i kväll!
Lycka!
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om lycka
tisdag 2 november 2010
Jobbskvaller
En liten del av min arbetstid i höst har jag använt för att hålla i en skrivarkurs. Den riktar sig till människor som vill dokumentera sina erfarenheter och komma igång med att skriva berättelsen om sitt liv. (Det där med skönlitterärt skrivande struntar vi högaktningsfullt i!)
Den här kursen tar mycket tid och energi, till en stor del för att kursdeltagarna finns så långt borta från mig. Detta innebär en hel del timmar i bil och att jag måste vara ovanligt väl förberedd vid träffarna - om jag glömmer en bunt papper på mitt rum finns det liksom ingen möjlighet att gå och hämta dem.
Jag fullkomligt älskar den här kursen. Det är så underbart att bara få vara inspiratör och peppa, peppa, peppa. Och denna gång är deltagarna genomsympatiska. Det är de oftast - anmäler du dig till en sån kurs har du ett intresse av att komma igång och börja skriva. Och de skriver så fina berättelser och har varit med om så mycket intressant. Och de vill, vill, vill höra varandras texter och vill, vill, vill komma igång med sitt eget skrivande. Men det där med datorer är lite läskigt...
Nu har vi en träff kvar. De har fått i "läxa" att skriva inledningen på berättelsen om sitt liv.
Jag ser så otroligt mycket fram emot att få höra deras texter. Jag hoppas så att detta blir den sista lilla knuffen de behöver för att få skrivandet att rulla igång. Och jag har total ångest över att jag inte ska kunna ge dem det stöd och den pepp de behöver. För deras berättelser är verkligen värda att skrivas, varenda en.
Och jag hoppas, hoppas, hoppas av hela mitt hjärta att jag någon gång får se en färdig berättelse av en av kursdeltagarna. Den behöver inte vara utgiven på förlag, utan en häftad bunt papper räcker bra. För en fin berättelse är alltid en fin berättelse - även om den är skriven på papper med skruttiga hörn.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om skrivande, berättelser, inspiration
Den här kursen tar mycket tid och energi, till en stor del för att kursdeltagarna finns så långt borta från mig. Detta innebär en hel del timmar i bil och att jag måste vara ovanligt väl förberedd vid träffarna - om jag glömmer en bunt papper på mitt rum finns det liksom ingen möjlighet att gå och hämta dem.
Jag fullkomligt älskar den här kursen. Det är så underbart att bara få vara inspiratör och peppa, peppa, peppa. Och denna gång är deltagarna genomsympatiska. Det är de oftast - anmäler du dig till en sån kurs har du ett intresse av att komma igång och börja skriva. Och de skriver så fina berättelser och har varit med om så mycket intressant. Och de vill, vill, vill höra varandras texter och vill, vill, vill komma igång med sitt eget skrivande. Men det där med datorer är lite läskigt...
Nu har vi en träff kvar. De har fått i "läxa" att skriva inledningen på berättelsen om sitt liv.
Jag ser så otroligt mycket fram emot att få höra deras texter. Jag hoppas så att detta blir den sista lilla knuffen de behöver för att få skrivandet att rulla igång. Och jag har total ångest över att jag inte ska kunna ge dem det stöd och den pepp de behöver. För deras berättelser är verkligen värda att skrivas, varenda en.
Och jag hoppas, hoppas, hoppas av hela mitt hjärta att jag någon gång får se en färdig berättelse av en av kursdeltagarna. Den behöver inte vara utgiven på förlag, utan en häftad bunt papper räcker bra. För en fin berättelse är alltid en fin berättelse - även om den är skriven på papper med skruttiga hörn.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om skrivande, berättelser, inspiration
måndag 1 november 2010
November...
Så var man här igen då. Inne i november, årets värsta månad om du frågar mig. Och naturligtvis inleds den med en grå, våt och klafsig dag som tydligtn inte tänker bjuda på ordentligt dagsljus...
I år har jag bestämt mig för att verkligen försöka tackla november-ledan som jag brukar råka ut för. Den här gången ska jag göra mitt allra bästa för att inte bli nerstämd, trött och oinspirerad.
Min stridsplan:
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om november, mörker, överlevnadsstrategi
I år har jag bestämt mig för att verkligen försöka tackla november-ledan som jag brukar råka ut för. Den här gången ska jag göra mitt allra bästa för att inte bli nerstämd, trött och oinspirerad.
Min stridsplan:
- Mysa i de mörka kvällarna. Glögg, gott roibos-te och stearinljus är redan inköpta.
- Se till att få dagsljus. Jag ska gå ett varv runt kvarteret på lunchen de dagar då solen skiner bara för ljusterapins skull
- Se till att få frisk luft. Min garderob innehåller tillräckligt tuffa utekläder för att småregn inte ska vara ett hinder för att röra mig ute. För jag vet ju att jag mår mycket bättre sen.
- Gå och lägga mig i tid. Så onödigt att fastna framför TV:n då jag vet att jag ändå är trött.
- Syssla med saker som ger mig positiv energi. Spela, sjunga, simma, umgås med vänner, pyssla, göra godis till julen...
- Inse att det bara är en månad kvar tills julljusen lyser upp världen. Och då är det bara fyra (potentiellt mycket roliga) veckor att stå ut innan världen sakta blir ljusare igen.
- Äta mycket c-vitamin och frukt - se till att INTE bli förkyld.
---------------
Läs även andra bloggares åsikter om november, mörker, överlevnadsstrategi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)