Ibland vet jag inte riktigt hur jag ska reagera.
Som när min kollega helt obesvärat kommer ut från toaletten med sin laptop i näven. Och eftersom jag har suttit på kaffe i 10 minuter och inte sett honom tidigare (man ser nämligen toalettdörren från vårt kafferum) så har han tydligen hållit till ett bra tag där inne.
Jag utgår från att det vore ett etikettsbrott att gapskratta, särskilt som man har kaffe i munnen. Kanske det vore mera lämpligt att rulla med ögonen lite grann. Eller borde jag satsa på en pack antibakteriella savetter, som jag kan överlämna åt honom vid behov (hehe)?
måndag 19 april 2010
fredag 16 april 2010
Begreppsförvirring...
Alltså.
Jag förstår att väldigt många människors liv har blivit mycket krångligare av den vulkaniska askan som Island så generöst exporterar till resten av Nordeuropa. Jag vet också hur obstinat man blir då flyg efter flyg ställs in och allt man själv vill är att bara komma fram. Eller åtminstone bort från alla eländiga vänthallar
Framför allt engagerar jag mig just nu i bästa kusinens äventyr. Hon befinner sig i Norge, hade kommit fram till Oslo. Sedan blev det till att köra karavan (9 personer i två små volkswagen) över Hardangervidda, stackarn. Inte vet jag hur hon ska ta sig hem heller. Åsnekaravan?
Men ändå.
Då jag ser att Katla riskerar att väckas, då blir det liksom lite absurt. För ALLA vet ju att Katla är den elaka eldssprutande draken i Bröderna Lejonhjärta... Och vad jag vet så dog hon redan i Nangijala.
Jag förstår att väldigt många människors liv har blivit mycket krångligare av den vulkaniska askan som Island så generöst exporterar till resten av Nordeuropa. Jag vet också hur obstinat man blir då flyg efter flyg ställs in och allt man själv vill är att bara komma fram. Eller åtminstone bort från alla eländiga vänthallar
Framför allt engagerar jag mig just nu i bästa kusinens äventyr. Hon befinner sig i Norge, hade kommit fram till Oslo. Sedan blev det till att köra karavan (9 personer i två små volkswagen) över Hardangervidda, stackarn. Inte vet jag hur hon ska ta sig hem heller. Åsnekaravan?
Men ändå.
Då jag ser att Katla riskerar att väckas, då blir det liksom lite absurt. För ALLA vet ju att Katla är den elaka eldssprutande draken i Bröderna Lejonhjärta... Och vad jag vet så dog hon redan i Nangijala.
Bild från www.nyaparaplyteatern.se
Det är som att cykla...
Jag köpte en alldeles underbart fin cykel ifjol. Den är mörkröd, har växlar som fungerar och är jätteskön att trampa runt på.
Eftersom vi bor ute på landet, där det mest finns sandvägar att trampa längsmed, börjar min cykelsäsong relativt sent - det är inget skoj att trampa fram genom tjock lera och gegga.
Men nu, nu börjar det bli läge. Och det är så fint väder att man verkligen vill susa fram på sin fina, mörkröda cykel i kvällssolen.
Så jag plockade fram cykeln ur boden där den bott över vintern, installerade ett cykellås (det tog ganska länge innan jag insåg att det faktiskt säljs cyklar utan lås - jag hade inte ens förstått att kolla) och började pumpa däcken.
Och punpade och pumpade. Provkörde lite och pumpade igen. Och sedan: pyyyys. Totalpunka! Löjliga lösningar på ventilerna, så att de sitter fast i gummi som ligger rakt mot metallfälgen. Konstigt nog håller det inte...
Igår kom nästa chock: det visade sig att inga butiker i vår stad säljer innerdäck (eller heter det innerslang?) till cyklar. Alla varuhus, sportaffärer och butiker med "manligt" innehåll kränger gärna cyklar, korgar, lås, kedjor, lyktor och allt annat cykelrelaterat man kan tänka sig, men innerdäck? Skulle inte tro det!
Tydligen är det tänkt att man ska köpa en ny cykel varje gång som innerdäcket pyser. Fruktansvärt korkat!
Till sist hittade vi en liten cykelaffär (och jag menar verkligen LITEN) där snälla farbror cykelförsäljaren hade några små lådor innehållande innerdäck liggandes bakom kassan. De var nästan rätt dimension. Och jag köpte två, för säkerhets skull...
Med lite tur blir det premiärcykling i kväll. Jag hoppas verkligen innerdäcken passar!
Eftersom vi bor ute på landet, där det mest finns sandvägar att trampa längsmed, börjar min cykelsäsong relativt sent - det är inget skoj att trampa fram genom tjock lera och gegga.
Men nu, nu börjar det bli läge. Och det är så fint väder att man verkligen vill susa fram på sin fina, mörkröda cykel i kvällssolen.
Så jag plockade fram cykeln ur boden där den bott över vintern, installerade ett cykellås (det tog ganska länge innan jag insåg att det faktiskt säljs cyklar utan lås - jag hade inte ens förstått att kolla) och började pumpa däcken.
Och punpade och pumpade. Provkörde lite och pumpade igen. Och sedan: pyyyys. Totalpunka! Löjliga lösningar på ventilerna, så att de sitter fast i gummi som ligger rakt mot metallfälgen. Konstigt nog håller det inte...
Igår kom nästa chock: det visade sig att inga butiker i vår stad säljer innerdäck (eller heter det innerslang?) till cyklar. Alla varuhus, sportaffärer och butiker med "manligt" innehåll kränger gärna cyklar, korgar, lås, kedjor, lyktor och allt annat cykelrelaterat man kan tänka sig, men innerdäck? Skulle inte tro det!
Tydligen är det tänkt att man ska köpa en ny cykel varje gång som innerdäcket pyser. Fruktansvärt korkat!
Till sist hittade vi en liten cykelaffär (och jag menar verkligen LITEN) där snälla farbror cykelförsäljaren hade några små lådor innehållande innerdäck liggandes bakom kassan. De var nästan rätt dimension. Och jag köpte två, för säkerhets skull...
Med lite tur blir det premiärcykling i kväll. Jag hoppas verkligen innerdäcken passar!
torsdag 15 april 2010
En annan horisont?
Bloggen ligger övergiven och dyster...
Själv grubblar jag.
Jag blev erbjuden (mer eller mindre) ett jobb. Ett jobb som jag väldigt gärna vill ha. Som har helt ok lön. Som skull se otroligt tjusigt ut på min meritförteckning. Det finns två stora MEN.
MEN 1: det handlar om en projektanställning på sju månader. Börjande så fort som möjligt. Utan semester. Till saken hör att jag hade mycket lite semester ifjol, men tröstade mig med att 2010, då ska jag ta en riktig långsemester.
MEN 2: jobbet finns inte i min stad, utan drygt tre timmar bort i Gamla Studiestaden. Där finns varken min sambo eller vårt gamla hus med supermysig trädgård.
Så det är mycket att fundera på just nu. Eller kanske handlar det snarare om att vänja sig vid tanken.
Jag har ännu inte bestämt om jag faktiskt kommer att ta jobbet om jag nu får det. Jag ska åka på arbetsintervju först och verkligen försöka känna arrangemanget på pulsen. Är det verkligen värt uppoffringarna? För en inhiberad sommar är verkligen en uppoffring för mig. Och jag vet, det blir sommar i stan också, men det var ju inte så som MIN sommar skulle bli.
Och när jag har tänkt allt detta så slår jag mig för pannan. Hur fånig får man bli? Sommar blir det väl alla år, men såna här jobb brukar inte landa i mitt knä så där väldigt ofta... Men i och för sig lever jag inte heller för att jobba.
Och under tiden sitter bloggen här och rullar tummarna i sin ensamhet...
Själv grubblar jag.
Jag blev erbjuden (mer eller mindre) ett jobb. Ett jobb som jag väldigt gärna vill ha. Som har helt ok lön. Som skull se otroligt tjusigt ut på min meritförteckning. Det finns två stora MEN.
MEN 1: det handlar om en projektanställning på sju månader. Börjande så fort som möjligt. Utan semester. Till saken hör att jag hade mycket lite semester ifjol, men tröstade mig med att 2010, då ska jag ta en riktig långsemester.
MEN 2: jobbet finns inte i min stad, utan drygt tre timmar bort i Gamla Studiestaden. Där finns varken min sambo eller vårt gamla hus med supermysig trädgård.
Så det är mycket att fundera på just nu. Eller kanske handlar det snarare om att vänja sig vid tanken.
Jag har ännu inte bestämt om jag faktiskt kommer att ta jobbet om jag nu får det. Jag ska åka på arbetsintervju först och verkligen försöka känna arrangemanget på pulsen. Är det verkligen värt uppoffringarna? För en inhiberad sommar är verkligen en uppoffring för mig. Och jag vet, det blir sommar i stan också, men det var ju inte så som MIN sommar skulle bli.
Och när jag har tänkt allt detta så slår jag mig för pannan. Hur fånig får man bli? Sommar blir det väl alla år, men såna här jobb brukar inte landa i mitt knä så där väldigt ofta... Men i och för sig lever jag inte heller för att jobba.
Och under tiden sitter bloggen här och rullar tummarna i sin ensamhet...
fredag 9 april 2010
Vårens vill ha!
Ni vet väl att det bästa med sommaren är att man får gå barfota? En av de riktigt stora fördelarna med att bo på landet är att det finns mängder av lurviga gräsmattor och solvarma sandvägar att gräva ner tårna i.
Nu verkar det tyvärr som om det inte är aktuellt att sparka av sig skorna på ett antal veckor ännu - det är alldeles för vått och kallt.
Så vad göra?
Jag har sedan länge spanat på Vibrams underbara FiveFingers-modeller. Vill ha! I mina ögon ser de helt tydligt ut som ett gångbart (hihi) alternativ till bara fötter.
De är bara så sjuttons dyra, mellan 90 och 150€. Och det finns ju en risk att man inte tycker om dem i verkligheten - de liknar verkligen inga skor som jag har använt tidigare. Fast i och för sig älskar jag tåstrumpor, det är ju samma tanke kan man tycka...
Men man kan ju också tänka sig att det skulle vara värt att investera i ett par bara för att få se folks miner då man svirar in på kontoret och har matchat sina nya FiveFingers med en sommarklänning...
Nu verkar det tyvärr som om det inte är aktuellt att sparka av sig skorna på ett antal veckor ännu - det är alldeles för vått och kallt.
Så vad göra?
Jag har sedan länge spanat på Vibrams underbara FiveFingers-modeller. Vill ha! I mina ögon ser de helt tydligt ut som ett gångbart (hihi) alternativ till bara fötter.
De är bara så sjuttons dyra, mellan 90 och 150€. Och det finns ju en risk att man inte tycker om dem i verkligheten - de liknar verkligen inga skor som jag har använt tidigare. Fast i och för sig älskar jag tåstrumpor, det är ju samma tanke kan man tycka...
Men man kan ju också tänka sig att det skulle vara värt att investera i ett par bara för att få se folks miner då man svirar in på kontoret och har matchat sina nya FiveFingers med en sommarklänning...
tisdag 6 april 2010
Tisdagspepp!
Så där ja!
Då har man klarat av den påsken då! Hoppas att ni har haft det lika skönt som vi!
Nu är jag tillbaka på jobbet och kommer liksom inte riktigt igång. Det är en riktigt grå och tråkig dag där ute, men känns som väldigt mycket vår då man sticker ut näsan.
Så: nu får vi ta till en liten energikick och jobba för mera vårstämning.
Train med "Hey, Soul sister".
Och plötsligt känns sommaren inte långt borta... så jobbinspirationen kanske infinner sig efter lunchen?
Då har man klarat av den påsken då! Hoppas att ni har haft det lika skönt som vi!
Nu är jag tillbaka på jobbet och kommer liksom inte riktigt igång. Det är en riktigt grå och tråkig dag där ute, men känns som väldigt mycket vår då man sticker ut näsan.
Så: nu får vi ta till en liten energikick och jobba för mera vårstämning.
Train med "Hey, Soul sister".
Och plötsligt känns sommaren inte långt borta... så jobbinspirationen kanske infinner sig efter lunchen?
torsdag 1 april 2010
Nästan...
Jag ser verkligen fram emot påsken! Det ska bli så skönt med några lediga vårdagar.
Jag tror att jag har varit något av en påskmänniska ända sedan jag var liten. Jag menar, jag gillar julen också, men påsk är på något sätt så mycket mysigare och mera kravlöst.
Man har en bra ursäkt att äta god mat, söta små påskhäxor kommer på besök, man får vara så kreativ man vill och måla sin mat (åtminstone äggen) och med lite tur så blir det riktigt sköna vårdagar. What's not to like, liksom?
Nu blir det slutspurten på jobbet och sedan ska jag fundera igenom hur mycket viktiga grejer vi glömde då vi gjorde vår påskräd mot butiken igår. Jag hör att det råde kaos och att köerna är kilometerlånga i varuhusen idag... Lockar inte!
Men sedan:
Glad Påsk!
Jag tror att jag har varit något av en påskmänniska ända sedan jag var liten. Jag menar, jag gillar julen också, men påsk är på något sätt så mycket mysigare och mera kravlöst.
Man har en bra ursäkt att äta god mat, söta små påskhäxor kommer på besök, man får vara så kreativ man vill och måla sin mat (åtminstone äggen) och med lite tur så blir det riktigt sköna vårdagar. What's not to like, liksom?
Nu blir det slutspurten på jobbet och sedan ska jag fundera igenom hur mycket viktiga grejer vi glömde då vi gjorde vår påskräd mot butiken igår. Jag hör att det råde kaos och att köerna är kilometerlånga i varuhusen idag... Lockar inte!
Men sedan:
Glad Påsk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)